inlägg 74. Kvällssagor

Häromnatten drömde jag att någon frågade yngste sonen (han är 18): ”Det är väl inte så ofta som pappa läser kvällssaga för dig nu längre?” Och i drömmen såg det ut som att frågan var ställd på allvar (eller med världens pokerface), så sonen såg osäker ut och jag svarade artigt i hans ställe ”Nej, det blir nog inte så ofta numera.” Undrar f.ö. när det hände senast… på riktigt, alltså.

Förr läste vi, i synnerhet jag, väldigt mycket för våra barn. Visst läste deras pappa också ibland. Fast han var speciellt bra på att berätta sagor utan bok. Och att hitta på såna rövarhistorieversioner av klassiska sagor att barnen tjöt av skratt.

Egentligen är högläsning ett väldigt trevligt sätt att umgås. Kanske jag borde börja läsa för barnen igen, fast de är vuxna…

På sätt och vis är det högläsning jag sysslar med så gott som dagligen numera. Fast som åhörare, då, eftersom jag hellre lyssnar på ljudböcker än läser pappersböcker så att jag lättare kan handarbeta samtidigt och slå två flugor i en smäll. Däremot klarar jag inte av att lyssna på ljudböcker när jag t.ex. gör hushållsarbete, då fladdrar tankarna iväg så att jag inte kan koncentrera mig på boken. Jag ägnar mig helst åt enkla handarbeten, som går mer eller mindre av sig själv, det är en lugnande verksamhet och den går bra att kombinera med lyssnande. Man skulle ju kunna tänka att det skulle gå bra att titta på tv och sticka då också, men det blir för mycket för min hjärna. Annat var det förr, då jag kunde sitta och virka spetsar, läsa saga och titta på tv samtidigt… Those were the days. Kanske det inte är så förnuftigt med sån multitasking heller, och jag har ingen önskan att komma tillbaka dit.

Men det är väldigt praktiskt om barnen gillar högläsning. När äldste sonen blev storebror vid ungefär 1 år och 11 månaders ålder, var han redan mycket förtjust i högläsning och i att titta i böcker tillsammans. Så det var aldrig några problem när lillasyster skulle ammas, storebror kom genast med en stor hög med böcker och så satt vi och läste medan jag ammade. Lillasyster tog tid på sig, och jag är hårdmjölkad, så vi satt ofta ca en timme.

Sen när mellansonen föddes var Storebror redan 8 och Syster redan 6 år, så de hade en hel del eget för sig, och behövde inte sysselsättas medan jag ammade. Fast de gillade högläsning, trots att båda kunde läsa själva, så visst läste vi ibland, både medan jag ammade och däremellan.

Mellansonen var däremot inte lika lättengagerad. Han satt högst fem minuter i soffan med mig och lillebror och boken, sen hade han inte tålamod längre utan tassade iväg och pysslade med annat. Och jag fick sitta sådär halvvägs som på nålar och undra vad han månne skulle hitta på. För jag satt fortfarande lika länge och ammade…

Intressant nog har inte alla fyra barnen utvecklat samma intresse för böcker, fastän de har vuxit upp med läsning. Yngste sonen läser nästan inte alls, annat än det han ”måste” för skolan. Fast det kanske kommer. Dottern är lika bokälskande som sin mor, äldste sonen läser då och då (och de senaste åren har han av förklarliga skäl mest läst kurslitteratur) och mellansonen läser också ibland. Mellansonen läser helst på engelska, tjocka tegelstenar.

Det är nästan så jag tycker synd om folk som inte gillar att läsa. Fast det är förstås väldigt förutfattat av mig. De har naturligtvis sina egna glädjeämnen och intressen.

I går läste jag ut Järnblod av Liza Marklund. Jag tyckte väldigt mycket om den. Den skulle jag kunna skriva ett helt eget inlägg om. Och så började jag på Visning pågår av Sofie Sarenbrant. Få se om jag kommer mig för att göra så mycket annat än sticka och lyssna idag. Eventuellt ska jag tvätta något fönster. Och så vill jag träna, igår blev det en vilodag.