Mitt bloggande tycks vara ännu mer sporadiskt än mitt bloggläsande för tillfället. Det är bara att än en gång konstatera att allt har sin tid.
I måndags var jag emellertid till PT:n för ett uppföljningsbesök. Konsultationen gällde alltså BioSignature-metoden, där fördelningen av kroppsfett mäts i avsikt att få en uppfattning om hormonbalansen och utgående från den kunna planera sin kost och sin träning för att må så bra som möjligt.
Jag var förväntansfull, och lite skeptisk. Skulle det faktiskt ha hänt något på två månader? Och ser man på, det HADE hänt saker.
”Tästä on erittäin hyvä jatkaa eteenpäin, koska keho vastaa muutoksiin
juurikin toivotulla tavalla.”
Otroligt. Jag har ändå inte följt rekommendationerna slaviskt, men visst har jag i stora drag försökt följa dem. Jag visste ju att jag hade procentuellt sett mest fett på magen – det syntes! – när den
första mätningen gjordes. Och det var där som den största förändringen skett. Det är ett tecken på att den förhöjda adrenalinnivån i kroppen har minskat. Kroppen går inte längre på övervarv
”i onödan”, dvs. i alla fall inte lika mycket som förr. Vikten hade gått upp en aning, men den är fortfarande normal, och fett% hade minskat en aning, men den är också fortfarande normal. Fördelningen av kroppsfett har blivit bättre. De enda ställen jag fått mera fett på (men det är marginellt) är låren och… öh, vad heter det på svenska, ”kyljet”, alltså bålens sidor, där man kan få s.k. ”kärlekshandtag” om fett% är hög just där. Det gör absolut inget att det blivit mera fett där, bara det inte blir en ihållande trend, fett% är fortfarande ingalunda alarmerande på dessa ställen.
Däremot sitter fettet på ryggen kvar, det som tyder på att sköldkörteln går lite på övervarv, och det är också en kronisk stressreaktion. Magen, då? Alltså inte magfettet, utan mina IBS- och magkatarrbesvär? De har inte gett sig till känna under den här tiden. Dels beror det säkert på att jag har haft möjlighet att ta det lugnt, jag var ju ledig i sju veckor, bevars. Dels beror det kanske också på att jag skött om mig enligt anvisningarna, vem vet? Jag har ju inte känt mig stressad på länge, så det handlar inte om akut eller psykisk stress, utan om just det att kroppen i åratal har gått på övervarv pga. både fysisk och psykisk stress så att den liksom fastnat i en ond cirkel av ständig stridsberedskap.
Själv anser jag att det är två tydliga saker som har hänt:
1. muskelkramperna, ”sendraget”, har minskat rejält tack vare att jag har börjat ta mycket mera magnesium än tidigare
2. jag är mycket lugnare och mera tillfreds då jag äter gröt innan jag går och lägger mig. Inte så att jag var nervös då jag la mig tidigare heller, i alla fall inte regelbundet, men ibland var jag hungrig, och det störde möjligheten till avkoppling. Eftersom jag mer eller mindre alltid har räknat kalorier tidigare, kunde jag känna att jag inte ”fick” äta något/så mycket innan jag gick och la mig, om jag hade ätit mycket under dagen. Nu ”får” jag äta gröt med kokosolja, frukt/bär, grynost och mjölk, och det är alldeles underbart att vara riktigt mätt vid sänggåendet <3
En lite negativ grej med detta, och antagligen också med intaget av grönpulver för att hjälpa kroppen att befria sig från slaggämnen, är att jag måste upp och kissa oftare på natten. Och det är alltså inte bara den överaktiva blåsan, som jag också tidigare har fått slåss mot *väcker mig och påstår att jag behöver kissa, fastän den inte alls är full* utan nu behöver jag verkligen, på riktigt. Nå, jag somnar ju om, och jag har alltid gått på wc på natten, så länge jag minns, redan som barn, så inte är det hela världen. Det är bara en aning irriterande att den första gången infaller redan vid 23-24-tiden, då jag just hunnit somna. Och ja, jag går givetvis på wc innan jag lägger mig. Det hjälper inte. 🙁
Vad ska jag göra i fortsättningen då? Två saker:
- Öka mängden kolhydrater i maten, också dagtid. *åhå* De behövs som bränsle, eftersom jag har en livlig ämnesomsättning och håller igång fysiskt. Vilken tur att jag aldrig har ”karpat” eller LCHF:at, jag har inte känt behov av det. Vissa mår bra av LCHF, andra behöver annan typ av kost.
- Jag ska satsa ännu mera på det här med att sköta om min känsliga mage, för att också i fortsättningen slippa stressrelaterade magbesvär. Där fanns det flera rekommenderade punkter att ta itu med. Vissa av dem har jag redan gjort, andra får jag beakta mera framöver. T.ex. probiotika varje dag, som kan intas i form av naturell yoghurt som innehåller åtminstone acidofilus- och bifidusbakterier. Det lär inte vara svårt, sånt har jag ätit sporadiskt ändå.
Tja, så ska jag väl göra PT:n till viljes och testa D-vitaminhalten i blodet, för att vissa mediciner kan påverka den (jag tar ju stark antidepressiv medicin dagligen), och för låg D-vitaminhalt kan ha en negativ inverkan på tarmen. Fast jag har väldigt svårt att tro att jag skulle ha låg D-vitaminhalt. Jag som är ute så mycket, och dessutom tar D-vitamin varje dag numera… Den som lever får se!