När den här luckan skrivs är det redan den 25.12, julafton är förbi och juldagsmorgon har glimmat. När jag tittar ut genom köksfönstret är allt just så fridfullt som det brukar vara på juldagen.
Jag tycker egentligen om att gå i julottan, men i år tänkte jag inte ens tanken, av flera orsaker. Den fysiska vilan var viktigare, och jag har tagit och kan fortfarande ta del av julens budskap på många sätt. Den tid är (förhoppningsvis) över, då jag så lätt fick dåligt samvete om jag inte ställde upp på det ena och det andra. Fortfarande vill jag förstås att folk ska kunna lita på mig. Även om jag ibland backar ur eller tackar nej eller gör fel eller gör bort mig.
Julens budskap, det kan vara många olika saker, och komma via de mest olika kanaler. Det där med Jesusbarnet, som föds, tror jag är viktigt för många människor. Att man år efter år påminns om Jesusbarnet, är att år efter år påminnas om att man alltid kan få en ny chans. Inte en ny chans så att det som redan hänt skulle kunna göras ogjort, men så att det finns en ny chans till något som kan bli verkligt bra. Sen beror det på hur vars och ens liv ser ut, vilken den nya chansen är. Att ta emot det nya som ett barn, och sedan växa till att förvalta det som en vuxen, med sitt förnuft. Det barnsliga är ändå viktigast, också när det gäller att ta emot Guds rike, det sa Jesus själv. Att förbehållslöst ta emot det goda. Eftertanken och förvaltandet kommer sedan, men man kan ständigt behöva påminnas om det förbehållslösa.
Gåvorna påminner om glädjen i att både få ge och att få ta emot. Har man riktigt tur, kan man få se ögon tindra, så där som de ”borde” på jul, hos både liten och stor. Men om man kan hålla sig från att kräva så mycket tindrande, gör man sig själv en stor tjänst. Allt måste inte vara lysande, det räcker med lite lagom mysande.
Granen påminner om livet, som finns trots den frusna marken. Om livet som finns hos oss människor också, trots att hjärtat eller sinnet kan kännas fruset ibland. Och allt det vackra pyntet påminner om livets sköna glädjeämnen, som finns också i vardagen, bara vi har förmåga att se dem.
Jag önskar att du får ha en jul med lagom mycket gemenskap och lagom mycket avskildhet och ro, lagom just för dig. God fortsättning på helgen!
Så sant så, lagom är bäst i alla lägen! 🙂 God Fortsättning på Lagom Julfirande! Varm julkram till dig Vonne!
God Jul och god fortsättning!
Det är inte utan att man känner sig lite slak idag efter den långa gårdagen med matlagning från tidig morgon, lång sittning vid julbordet, julklappsutdelning och som brukligt är hos oss en gemensam film som avslutning ”po seinon”.
Ibland sägs det att lagom är tråkigt, lma7, men då är det egentligen inte lagom, eller hur? Julkram till dig!
Här blev det inte någon särskilt lång dag för mig, Kicki, men det räckte till ändå. Och vi hade det riktigt bra! Trött som jag är både av grundsjukdomen och av förkylningen sov jag 12 timmar i natt 🙂 Få se om jag orkar med julfest ikväll, jag försöker låta bli att bekymra mig med kan inte låta bli att fundera…
Det där ”lagom just för dig” låter bra. Jag tror att i ju större utsträckning människor skulle få möjlighet att leva sina liv på ett sätt lagom just för sig, desto bättre skulle den här världen bli. Listan på vad som möjligen inskränker på den möjligheten skulle antagligen bli så lång att jag inte försöker gå in på det här. Jag teor ändå inte att det bara är omvärlden som inskränker på den möjligheten, utan vi gör det nog till större elller mindre del själva också. – Som pensionär känner jag nog ganska tydligt att jag nog nu fått större möjlighet att leva ett liv lagom just för mig. Det har jag längtat efter. Jag tror att en av de absolut viktigaste hälsofrämjande faktorerna är just att kunna leva ett liv lagom just för sig själv. Bara man inte blir för ivrig och förtar sig.
Det tror jag verkligen också, Rune. Både att människor skulle må bra av att leva sina liv lagom just för sig, och att människan själv trots allt kan påverka den möjligheten själv rätt mycket. Men alla de där tänkbara inskränkande momenten kan upplevas så krävande, att blotta tanken på att ta itu med dem, om än man skulle ta dem ett i sänder, blir så övermäktig att man stannar kvar i ett ekorrhjul man inte trivs med.
Och blir man för ivrig och förtar sig, är det ju inte lagom längre 😉 Men det är svårt att veta vad som är lagom av det trevliga och roliga!
Tack för att du delat med dig av dina fina tankar i advent!
Tack, Lena, det är roligt att skriva när man har inspiration och roligt att se att någon läser!
För 6-7 år sen läste jag eller hörde i TV om nån som lanserat uttrycket ”Det som du älskar kommer att förstöra dig”. Själv vill jag ersätta ordet kommer med kan, men i övrigt tror jag nog det ligger en hel del i det. Därför att det är så lätt att förta sig med det som är roligt.
Det var ett bra uttryck, Rune. Fast jag håller med dig om att det dystra ”kommer att” skulle kunna ersättas med ”kan”. Det är förmodligen en av orsakerna till att man kan bli utbränd också – att man har svårt att säga nej till det eller den man tycker om…