Men sĂ„ heter det ocksĂ„ ”two out of three ain’t bad”, sĂ„ jag antar att jag fĂ„r vara nöjd, och funkar inte plan A har man ju resten av alfabetet att ta till. Vad yrar jag om?
NÄ, det Àr egentligen smÄsaker, men ocksÄ smÄsaker kan kÀnnas frustrerande, och dÄ Àr det lika sÄ bra att tillÄta sig sjÀlv att vara ledsen eller irriterad en stund tills man har varit ledsen eller irriterad fÀrdigt, och sÄ tar man itu med plan B osv. Första strecket i rÀkningen infann sig pÄ fredag eftermiddag, dÄ maken kom hem med det jag hade bestÀllt frÄn Jysk.
– E va ganska liiti, sa han. Och jag svarade glatt att jo, det var ju inga stora saker, sĂ„ de hade nog rymts i min bil, men att det var ju bra att han hĂ€mtade dem efter jobbet sĂ„ slapp jag en extra stadsresa.
Det var ju nÀmligen sÄ, att det var ovÀntat svÄrt att hitta vita cafégardinstÀnger, nÀr jag var pÄ jakt efter gardinstÀnger till villan. Och jag ville ha enkla, vita cafégardinstÀnger, inget annat. Inte kirsch, inte fantasirika knoppar, inte metallfÀrgade, utan vita. SÄna hittade jag inte, och jag har aldrig sÀrskilt bra tÄlamod nÀr det gÀller att springa i affÀrer, allra minst nu dÄ jag har begrÀnsad ork. Men efter att jag utgjutit min frustration pÄ facebook och fÄtt diverse tips kollade jag Jysks hemsida och konstaterade att sÄna finns i deras sortiment och tÀnkte att man kanske kan köpa dem via nÀtet. Det kan man, men eftersom jag ocksÄ ville ha andra saker skulle frakten ha blivit jÀttedyr. SÄ jag tyckte att jag var vÀldigt smart dÄ jag skrev upp nummer, namn och antal pÄ de varor jag ville ha, for till Jysk i Vasa och visade listan för en trevlig, tjÀnstvillig ung man i kassan. TvÄ saker som jag ville ha fanns i lager, de övriga skulle bestÀllas och troligen komma om en vecka. Jag betalade, fick sakerna som fanns i lager med mig direkt och kÀnde mig Mycket Nöjd.
Men ack, jag borde ju ha dubbelkollat vad jag hade betalat för, för nĂ€r maken hade hĂ€mtat de resterande grejorna visade det sig att jag visserligen hade fĂ„tt tvĂ„ nattduksbord, men att den trevlige unge mannen hade missat att det skulle vara tre st av den ena gardinstĂ„ngsmodellen (den kortare) och tvĂ„ av den andra. Jag hade alltsĂ„ betalat för – och fĂ„tt – bara tvĂ„ stĂ€nger sammanlagt. Och jag som hade glatt mig sĂ„ Ă„t att vi skulle fĂ„ sĂ€tta upp alla gardinerna den hĂ€r helgen. Maken tröstade mig med att det nog fanns mer av de dĂ€r stĂ€ngerna nu, sĂ„ det finns sĂ€kert gardinstĂ€nger i lager om jag far dit pĂ„ nytt under den inkommande veckan. Om jag hade hĂ€mtat grejorna sjĂ€lv, hade jag ju mĂ€rkt att det var för fĂ„ gardinstĂ€nger och kunnat köpa tre till pĂ„ samma gĂ„ng, men maken visste inte hur mĂ„nga jag hade bestĂ€llt, sĂ„ Ă€ven om han tyckte att tvĂ„ var lite hade han bara tackat och tagit emot…
NÄ, det finns vÀrre saker hÀr i vÀrlden. Och vi fick ju i alla fall börja med de dÀr gardinerna.
Sen nĂ€r vi skulle ge oss ivĂ€g till villan mot kvĂ€llen, hade jag packat (det mesta) och lagt alla vĂ€skor innanför dörren. Jag hade bara datorvĂ€skan kvar. Min laptop Ă€r jĂ€ttelĂ„ngsam nĂ€r det gĂ€ller att starta sig och stĂ€nga av sig, sĂ„ jag klickade pĂ„ ”stĂ€ng av” och gick för att ”pudra nĂ€san”. NĂ€r jag kom ut frĂ„n wessan, hade maken redan packat alla vĂ€skorna som stod innanför dörren i bilen, sĂ„ jag tog bara hunden och gick glatt ut och tĂ€nkte att vi hade allt.
Tja. Det första jag mĂ€rkte att jag saknade nĂ€r vi kom fram, var min medicin. Och vi som Brukar kolla upp den saken nĂ€r vi far ”har du din medicin” alternativt ”och jag har packat min medicin”. Men jag har ju varit med förr, och vet att jag KAN glömma, sĂ„ jag hade en ask med tillrĂ€ckligt mĂ„nga kapslar hĂ€r. Ingen skada skedd, alltsĂ„. Jag behöver min medicin mot depression och Ă„ngest, jag fĂ„r besvĂ€rliga abstinenssymtom om jag inte tar den.
Sen kom följande missrĂ€kning. DatorvĂ€skan var ju hemma đ jag glömde den i hastigheten. Och jag som ska vara hĂ€r Ă€nda till tisdag, och ska jobba hemifrĂ„n (dvs. frĂ„n skĂ€ren) pĂ„ tisdag, jag behöver faktiskt datorn. Och sĂ„ vill jag ju ha den annars ocksĂ„. Jag hade börjat virka mormorsrutor, och hade sett framför mig hur jag skulle njuta av fredagskvĂ€llen ivrigt virkande vidare, och att jag skulle lyssna pĂ„ slutet av den spĂ€nnande ljudboken jag har pĂ„ gĂ„ng. Nu var bĂ„de datorn, virknĂ„len och glasögonen kvar hemma pga. att jag förhastade mig med att gĂ„ ut till bilen och tro att allt var packat.
Men jag har ju som sagt var varit med förr. Jag fick sticka i stĂ€llet, stickningar hade jag hĂ€r, och jag klarar mig Ă€ndĂ„ hyfsat utan glasögon, och sĂ„ lyssnade jag pĂ„ en ljudbok pĂ„ yle arenan via telefonen i stĂ€llet. Och i gĂ„r kom en av sönerna hit för att fira villaavslutning, sĂ„ dĂ„ fick han ta vĂ€skan med sig. I gĂ„r pysslade vi med sĂ„ mycket annat att jag inte ”hann” ta fram datorn, och inte ”hann” jag handarbeta heller, men det var en glĂ€dje att veta att grejorna fanns hĂ€r. Glasögonen anvĂ€nde jag i alla fall en liten stund pĂ„ kvĂ€llen dĂ„ jag löste korsord.
I dag Ă€r det alldeles underbart vĂ€der. Kanske det rentav kan bli en bikinistund i solen denna ”sommarens sista dag”?
TÀnkte ju börja kommentera pÄ facebook (som ju Àr en nymodighet för mig), innan jag tÀnkte mig för och som vanligt gick in pÄ din blogg.
Det dÀr med att glömma saker dÄ man ska till villan Àr bara alltför bekant. TÀnkte mig för mÄnga gÄnger igÄr, men hade i alla fall glömt tvÄ saker: fetaost och glass. Glassglömmandet var en smÀrre katastrof, för den skulle vi ju ha till Àppelpajen! Men som tur var hade dottern ett paket i grannvillan och allt var frid och fröjd. Fetaost fanns frÄn förr i villakylskÄpet.
đ Ofta fĂ„r jag Ă„tskilligt fler kommentarer pĂ„ fb Ă€n hĂ€r i bloggen, Kicki, om jag lĂ€nkar till inlĂ€gget (vilket jag inte alltid gör).
Jo, nÀr man bor pÄ flera stÀllen Àr det inte alltid sÄ lÀtt att hÄlla reda pÄ vad man har var och vad man ska ha med sig, hur man Àn funderar.
Vi har ingen frys vid villan Ă€n (vi har nog tĂ€nkt att vi ska skaffa en sĂ„ smĂ„ningom bara vi hittar en riktigt liten), men jag tog faktiskt med glass i fredags, för att Ă€ta efterrĂ€tten hĂ€r i stĂ€llet för hemma. Det var sĂ„n dĂ€r Aino-glass, som Ă€r i en plastask. Jag sĂ„g att den var pĂ„börjad, och tĂ€nkte att det som var kvar var en lagom stor portion för mig. NĂ€r jag öppnade asken var drygt hĂ€lften av glassen kvar, sĂ„ jag fick en STOR glassportion đ inte kunde jag ju lĂ„ta glassen förfaras. Det kĂ€ndes som en bra tröst efter de smĂ„ missrĂ€kningarna.