meningslöst klotter

Det finns en hel del som jag inte förstår mig på här i världen. T.ex. klotter. Varför vill någon förstöra andras egendom? Jag har inte heller förstått mig på varför man över huvud taget skulle vilja förstöra för andra, t.ex. genom att sparka sönder snögubbar som andra har byggt. Själv har jag inte ens klottrat ”Yvonne was here” eller något liknande på en toavägg 🙂

Jo, en gång har jag klottrat. Det hade jag faktiskt glömt, tills jag träffade min första lärare för några år sen. Vi pratade gamla minnen, och hon påminde mig om att jag hade klottrat så mycket på min skolpulpet att den måste slipas och lackeras om. Hon hade kallat in mig till ett Allvarligt Enskilt Samtal, då vi hade diskuterat igenom det jag hade klottrat, vad det föreställde och varför jag gjort så där. I ljuset av den psykoterapi jag genomgått under de senaste åren fick klotterpåminnelsen kalla kårar att promenera längs min rygg. Men det är så privata saker att jag inte vill gå in på dem i bloggen. Kanske klottrare över lag försöker ge uttryck för sin ångest och en ohållbar situation de inte förstår sig på? Jag önskar bara att de kunde hitta någon mer konstruktiv väg ut.

Frånsett det där pulpetklottrandet har jag alltså inte klottrat, vad jag kan minnas. Visst har jag drabbats av lusten att klottra ibland. Men inte att skriva obegriplig wannabegraffiti på husväggar. Vilket huset där vi har vårt Vasahem drabbats av häromnatten. Suck.

IMG_1940

OM jag skulle klottra (vilket Gud förbjude, nån gräns får det väl ändå vara för medelålders tanters behov av att verka ungdomliga och vilda), skulle jag göra lite skämtsam åverkan på sånt som jag inte räknar som så allvarligt. T.ex. rita mustascher på riksdagskandidater som hänger på valaffischer. Det är Förbjudet, men det skulle vara lite smygroligt. Jag kan inte låta bli att fnissa åt sånt klotter. Jag kommer också ihåg när jag var drygt 20 år och drabbades av en närapå obetvinglig lust att rita en snopp på en stor reklamaffisch. Det var visst nån sparbanksreklam, med en stor etta på. Den där flinande ettan såg så korkad ut att jag tyckte att det skulle ha passat med en käck snopp på den. Hursomhelst lyckades jag hejda mig och lät snoppritandet stanna vid en tanke.

Ok, vad kan vi dra för slutsatser av det här? a) Det är förbjudet att klottra på valaffischer, men det skulle ändå vara lite roligt. Jag tror inte att det skulle påverka kandidatens chanser att bli vald i någondera riktningen. Fast vad vet jag. b) Det är säkert förbjudet att klottra på reklamaffischer också, men det skulle kunna vara ett utslag av antikommersialistisk civil olydnad, och alltså inte heller så farligt, och kanske rentav lite roligt. MEN. c) Hur ända in i glödheta skulle det kunna vara roligt att spraya lite färg på nåns husvägg? Det KAN inte vara roligt.

Eller är det roligt ”moahhahhah, nu får husägarna punga ut med pengar för att få bort klottret och jag plockar coolhetspoäng i kompisgänget för att jag vågade gå in på den främmande gården och spraya”? Eller…

Nä, jag förstår inte. Men vara med och betala för att få bort klottret, det måste jag förmodligen. Inte lär snorungarna bli haffade. Stryk sko e va. Eller kärlek eller whatever. Jag förstår INTE.

 

2 reaktioner på ”meningslöst klotter”

  1. Jag förstår mej inte heller på sånt här meningslöst klotter…viss gafitty el vad det heter kan ju i.o. för sej se bra ut…om det är målat på en vit ful vägg…men det är ju liksom målat m stil…men det ska inte klottas på andras ägendom. Kanske det borde fixat klottplank i varje kommun o stad så får de som har klottbehov klotta av sej där.

    1. Så tänker jag också. Fast de som ofogsklottrar kanske inte skulle nöja sig med fixade klottplank om det liksom är förstörelse som är idén :-/

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *