midsommardagen

Nytt försök med linneorna. Men jag märkte att bilden inte blev så bra. Det är säkrast att förklara att det är linneor, eftersom de kanske inte syns 🙂

Det har varit en lite annorlunda midsommarnatt, eftersom valpen Hugo har varit här med oss vid villan. Dottern och hennes sambo, dvs. Hugos matte och husse, var här på eftermiddagen, mellansonen också. Men sen for de iväg till kvällen, och Hugo fick stanna här tillsammans med maken och mig och vår hund Diiva, som fungerar som en sorts extramamma åt Hugo fastän han är mycket större än Diiva vid det här laget.

Eftersom båda hundarna är morgonpigga, och jag är både kvälls- och morgontrött, blev det inte direkt någon midsommarvaka för vår del. Maken och jag badade bastu, jag tog ett snabbt dopp och så var jag redo att ta in hundarna och gå och lägga mig före klockan 22. Hugo hade en egen filt med sig, det var meningen att han skulle sova på golvet på filten. Men då jag kröp i säng och Diiva la sig på sin filt på golvet, var Hugo en smula orolig. Han tycktes säga att han är en väldigt liten valp som inte är van att sova på främmande ställen, så han måste nog få krypa upp i sängen till ”mommo”, annars kan han inte sova. Så han kravlade sig över mig med sina stora, klumpiga valptassar (han väger över 19 kg) och la sig på makens plats, men liksom med hakan på mina ben. Där hann han somna, innan maken kom in från bastun. Då vaknade han förstås och steg upp. Diiva kröp in under sängen, hon sover ofta där, och morrade varnande åt Hugo, hon var nog lite chockerad över att han tydligen fått krypa upp till Hennes Matte och tänkte se till att han inte skulle göra om det. Efter en del morr och gnäll somnade vi i alla fall alla fyra. Men så vaknade jag redan efter en timme för att jag måste ut på dass. Hundarna glodde sömnigt, men följde inte med ut. Fast sen behövde Hugo ut tre gånger under natten, så det blev en tämligen sönderhackad natt. Det är ju bra att han säger till och inte kissar på mattan, så jag steg snällt upp och släppte ut honom och övervakade så han inte skulle rymma eller äta sånt som han inte får äta, och så vacklade jag i säng för att upprepa proceduren efter någon timme. Halv sex tyckte Hugo att det var morgon, och Diiva skulle nog ha varit med på noterna. Men jag brukar vara envis, och mena att det inte är morgon (= frukostdags) före kl 6, så jag sa åt dem att vi ska sova en stund till. Diiva hoppade demonstrativt upp i vår säng (hon brukar inte få sova med oss) och jag var trött, så jag la armen om henne och försökte somna om. Hon var helt överförtjust över denna nya situation och kurade ihop sig med Stort Välbehag och man kunde riktigt se hennes triumferande ähä-kutti-min när hon tittade på Hugo som låg på filten på golvet. (Min halvfinska barndom gör att jag inte kommer på ett lämpligt uttryck på svenska. Pilutta dej, kanske?)

Halv sju steg vi upp, och jag gav hundarna mat och tyckte att vi skulle gå och lägga oss på nytt efter en liten promenad. Det var Diiva med på, hon vet ju att hennes slöa matte brukar vilja lägga sig på nytt på morgonen. Men Hugo var hur pigg som helst, och började smackande tugga på mattfransarna och slita i dem. Det gör iofs inget om han smackar på den gamla mattan, men det är inte så bra då han sliter lös fibrer och äter upp dem, han kan ju få ont i magen. Så jag sa åt honom ett par gånger att låta bli. Då lät han bli. Men flyttade sig till en annan matta och började smacka på den… Jag gav upp och tog med mig hundarna och gick ut.

Nu ligger de och sover. Hugo t.o.m. snarkar. Och jag har druckit kaffe, och har det lugnt och skönt igen en gång.