när man tager vad man haver…

…kan det bli en toscakaka. Med viss möda och en hel del uppfinningsrikedom. Resultatet blev oväntat gott. Konsistensen lite mer som toscapaj, om man kan tänka sig en sådan.

I sann marthaanda ville jag minska matsvinnet, och baka något som innehöll en burk gräddfil, för att bli av med en sådan vars bäst före-datum passerat för länge sedan, men ändå såg helt ok ut. Jag googlade kakrecept och gräddfil, och hittade detta. Det lät bra, tyckte jag, trots att jag genast insåg att jag var tvungen att modifiera receptet lite, ”fin blandning glutenfritt mjöl” ingår dessvärre inte i stugans förråd av torrskaffning. Följande insikt var att jag skulle få lov att baka dubbel sats för att bli av med min burk gräddfil, det ingår bara 1 dl gräddfil i receptet och jag satt ju med en burk på 2 dl.

Kakform, då? Någon form med löstagbar kant ingår inte i den begränsade samling köksutencilier som huset bjuder på. En brödform av aluminium, men dubbel sats ryms inte i den, inte heller i stekpannan, som är av gjutjärn och kan användas i ugnen. Det fick alltså bli långpanna.

5 dl glutenfritt mjöl ersattes med ca hälften fullkornsvetemjöl (det tog slut) och hälften krossade Digestivekex (halleluja, dem behövde jag också slippa. De tog tyvärr inte slut.). Med ett nödrop fick jag ihop 3 dl strösocker (sen fanns det ca 1 msk kvar till makens frukostflingor, han envisas med att hälla socker på sina corn flakes varje morgon). Vaniljsocker och bakpulver – check. Smör – check. Ägg – ajdå. Bara äggvitor. Lyckligtvis exakt fyra stycken, det visste jag, trots att de var sammanblandade i en mugg. Jag hade lagat någonting (minns inte vad) som skulle innehålla fyra gulor för några dagar sedan. Alltså fick 4 vitor ersätta två ägg.

Och sen hade vi ju den välsignade (förbannade?) gräddfilen.

Några mandlar eller hasselnötter hade jag nu inte heller hemma, endast cashewnötter. Optimistiskt tänkte jag att de skulle räcka till, men det blev 1/2 dl för lite. Så jag tog en halv deciliter havregryn. Med vetekli, bevars. Ur ett sånt där grönt Nalle-paket. Nyttigt ska det vara. Agavesirap och honung i stället för strösocker och sirap… där fick jag tömt två flaskor till. Vilken bra tömma-skåpet-kaka! Mjölk – check, och smörja formen behövdes inte, jag använde bakplåtspapper. Annars hade jag faktiskt en hel del skorpmjöl att ta till, om det skulle ha behövts.

Kakan var god. ÄR god. Största delen av den är nu i frysen. En underbar lyx att ha kyl och frys även när man är ute i skärgården, trots att jag från början var skeptisk till att vi skulle installera elektricitet.

IMG_3296.jpg

Och till helgen får det bli jordgubbscheesecake, så att jag blir av med de där arma Digestivekexen…

4 reaktioner på ”när man tager vad man haver…”

  1. Å, el på villan,det skulle jag inte tacka nej till. Skulle nog underlätta villalivet betydligt. har nog hört oss för vad det skulle kosta att ta elen hit,men eftersom det skulle behövas en ny transformator o allt vad de förklarade,var det inget som passade vår budget. Funderar på solpaneler,finns ju olika varianter där…

    1. För oss blev det så att vi fick ett erbjudande, en granne på andra sidan hade redan el, så kostnaden blev inte så stor. Jag minns inte vad som också inverkade, men hursomhelst blev det åtskilligt förmånligare än vi hade kunnat föreställa oss, så vi passade på – tänkte att det var enklast att ha el redan i byggnadsskedet. Och det har vi varit otroligt tacksamma för många gånger. De första åren bodde vi ju i ”lidret”, där vi inte har någon eldstad, och eftersom det nästan alltid är kyligt här (norrstrand), så var det skönt att kunna ha elvärme… Solpaneler kunde nog vara ett bra alternativ för er!

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *