Tiden går, och vardagen har återvänt. Märkte nyss att jag inte skrivit något blogginlägg på två veckor, oj, det var länge.
Och så tänkte jag på det här med oxveckor. Jag har alltid haft lite svårt att förstå det där. Att vintern efter jul på något sätt skulle vara lång och tråkig. (Och vad har det med oxar att göra? Lite förolämpande mot dem…) Det finns ju många andra perioder under året då speciella helger inte duggar så tätt. Om någon period är tråkig, är det nog november, tycker jag. Då blir det bara mörkare. Nu ser man hur ljuset växer dag för dag, och det är inte tråkigt alls.
Jag brukar ju vara flitig att googla allt möjligt, så nu ska jag googla oxveckor också. Så här säger Wikipedia:
Oxveckorna, är enligt nyare muntlig tradition, perioden efter trettonhelgen fram till och med fettisdagen. Dessa veckor upplevs oftast som tröga och tunga, därav ox- i förleden. För många utgörs periodens slut av sportlovet och en därefter tydlig ljusare period, företrädesvis om morgnarna.
I en betydligt äldre tradition avses tiden mellan midsommar och allhelgonahelgen. Efter midsommar fanns det nämligen inga helger som bröt det årliga tunga arbetet mellan vårbruket och skördetiden med allt sitt efterarbete. (”Man fick slita som en oxe.”)
I äldre tider i Ångermanland kallade man perioden 9 veckor efter jul för oxveckorna. Det var den kalla mörka högvintern. Räknar man från 3:e dag jul och 9 veckor framåt kommer man till 28 februari. Sedan börjar en behagligare del av vintern, senvintern när ljuset börjar komma tillbaka och solen värmer mer.
Aha, man fick slita som en oxe, inte att oxarna var tråkiga (nåja, tröga och tunga, det kanske är lite tvetydigt). Hursomhelst, jag tycker inte att den här moderna oxveckotiden är speciellt tung.
Jag håller med! De här veckorna känns tvärtom ganska hoppingivande. Hela hösten fungerar som en enda lång uppförsbacke vars mål är JULEN. Med den avklarad knallar man neråt igen… mot våren och längre dagar 🙂
Gillar läget jag också 😉
I skolan är det nog tunga veckor med seriöst arbete utan avbrott, så det brukar kännas. Men som du säger,ljuset återvänder så på det viset känns det lättare än november.
Så kan det säkert vara, Kicki. Men förr, då ni inte hade höstlov, var väl ändå hösten tyngre? Vi har ju varken officiellt något höstlov eller något sportlov, men man brukar kunna få ledigt någon gång ändå om så önskas. Vårterminen är ändå lättare än höstterminen på mitt jobb, den bryts av påsklovet och så har man ju ofta en extra ledig dag i samband med första maj och en på Kristi himmelsfärdsdag, plus att vi brukar kunna ta ut innestående ledighet t.ex. dagen efter Kristi himmelsfärd. Under höstterminen är det bara självständighetsdagen, om den råkar infalla på en arbetsdag. Jag har ju en arbetsplan på 1600 timmar per år, och på något sätt känns det som att man har mera tid på sig att klämma in de där 800 timmarna under vårterminen än under höstterminen. Men det är ju olika struktur på olika jobb och arbetsplatser.
Jo, du har rätt, vårterminen känns lättare. Höstterminens andra halva är väldigt jobbig med mörkret som bara tätnar och dessutom har vi föräldrakvarter i slutet av terminen som slukar mycket tid och framför allt energi.
när jag var yngre upplevde jag januari o februari som rätt tråkiga långsamma månader, varför vet jag inte, likadannt med oktober o november…..men numera tycker jag alla månader har sin charm o de är varken långsamma eller tråkiga, tycker tiden går alldeles för fort, även om jag lever ”långsammare” nu än vad jag gjort på länge….
Tack, jag visste inte heller vad det betydde, men jag gissade. Förresen har jag inte varit här så mycket, ofta fast i min egen blogg, när jag har tid. Jag gillar din blogg. Kram!
Tack Bitte, jag är också sporadiskt inne på bloggen, så jag kan inte hävda att jag läser alla inlägg av någon, men jag gillar också din blogg, så det är ömsesidigt 🙂