regnmätning

Det har regnat 25 mm idag, läste jag i en facebook-väns logg. Det fick mig att tänka på fenomenet regnmätare över lag. Så länge svärfar levde, hade vi en sån där grön plaströrs-regnmätare på gården. Svärfar följde alltid intresserat med regnmängden. Jag brukade tänka lite roat överseende, att när man är pensionär är det säkert intressant att följa med väder och vind. Och förstås, som gammal jordbrukare hade han ju varit mycket beroende av vädret också för sitt jobb. Visserligen har jag också jobbat som jordbrukare, men det var alltid maken som hade koll på vad som skulle göras och när, jag gjorde bara det jag blev tillsagd att göra, förutom att jag deltog i mjölkning och utfodring och skötte det mesta av hushållsarbetet.

Ibland har jag tänkt på det där, med min bekymmerslöshet gällande det jordiska. Om jag av någon tragisk anledning skulle bli ensam, skulle jag verkligen inte ha koll på varken det ena eller det andra inom jordbruket. Jag skulle vara tvungen att rådfråga andra hela tiden. Och hoppas på att de skulle vara hyggliga och inte dra mig vid näsan. Jag vet inte ens i vilket skede man ska ta upp sätanpäärona när man har för avsikt att så småningom sätta potatis. (Det skulle säkert vara bäst att sälja rasket och flytta till stan. Men vi ska hoppas att jag slipper uppleva en sån situation.)

Men åter till regnmätandet. För en tid sen sa jag något till någon om det där med svärfar och regnmätaren. Vederbörande konstaterade att det nog är bra att ha en regnmätare, så att man vet när man behöver vattna grönsaker och blommor och när de har fått tillräckligt med regn. Oj. Där stod jag med lång näsa. En så praktisk och pragmatisk tanke med regnmätaren hade inte slagit mig. Och jag skämdes så smått över att jag lett i mjugg åt svärfars regnmätande. Det var ju han som vattnade… Hm.

Så, där har vi en sak till som jag inte kan. Jag tittar på om jorden ser torr ut, om jag kommer ihåg att titta, och vattnar enligt det. Jag vet ju inte hur många mm som behövs, och med hur täta intervaller…

Jaja. Jag har mycket kvar att lära här i livet.

0 reaktioner på ”regnmätning”

  1. Här har jag också framhärdat utan regnmätare. Tror vi haft två eller tre på min tid här på gården. Men vi glömde ofta att tömma den, så det var liksom ingen vits. 🙂
    Om ens äkta hälft skulle dö skulle det också vara bra att känna till gårdens ägor och var råarna går. För att nu inte tala om andelar i sandgropar, vägar osv. Måste säga att det har jag lite mindre koll på. Vet att vi har en skogskil ett ställe, men inte riktigt var… 🙂
    Sen ska man ju ha alla ägopapper och lagfarter i skick också. Huu jedamej, hoppas jag dör först eller att vi hunnit sälja bort allt och redan flyttat till stan när den dan kommer…

    Och självklart lär man så länge man lever. Helst en ny sak varje dag.

    1. Usch ja, Inge, håller med… Men det är trevligt att man kan lära sig nya saker hela tiden. Och sen är det nog så också att man måste tillåta sig att inte ha koll på allt… det kan inte hjälpas att man inte hinner överallt eller mäktar ha allt i minnet.

  2. liksom ovanstående kommentator satsar jag också hårt på att dö först, tycker jag haft nog av ärvda fastigheter och marker redan, NO MORE. Vi skaffade för övrigt vår första vattenmätare i sommar, har noll koll. Pelargonerna är antingen uttorkade eller dränkta anyway. Och grönsakslandet är dotterns. Och sätanpäärona har vi de senaste åren köpt. Och de kommer upp fast de inte har några utväxter, bara man strör dit lite perunalannoite från Blomtorget.

    1. Jag har lyckligtvis förskonats från ärvda fastigheter och marker hittills… Det var bra att få veta det där med sätanpäärona, alla ritualer är tydligen inte så viktiga…

  3. äschdå, nu kom jag på att jag trots min ihärdighet ändå förmodligen kommer att överleva min mor, för hon är lika ihärdig. Men efter DEN rumban…

  4. och om det är torrt brukar vi lägga sätanpäärona i vatten innan vi sätter dem så gror de snabbare. Öh, börjar känna mig som pirkkas tipsspalt…

  5. det finns visst ett ordspråk som säger att man lär sej så länge man lever, och tur e väl det 🙂 vi råkar ha en regnmätare av den enkla anledn. att vi vunnit den en gång i ett lotteri, o jag tänkte att nu kan vi oxå börja ha koll på hur mycket det regnar…men icke sa nicke, det minns vi aldrig att kolla, inte ofta i allafall, även om vi kan se den innifrån o behöver inte ens gå ut o avläsa resultatet, stundom blir flera regnfall ihop blandade, den borde ju tömmas mellan varven för att få rätt resultat, ifall det inte regnar oavbrutet i några dagar, annars dunstar ju en liten del bort också mellan turorna. allt som ska vattnas utomhus brukar jag bara kolla sådär hastigt om det ser torrt ut eller inte, o när det regnat ordentligt så vet jag ju att det inte behöver vattnas, det måste ju bara ha blivit vattnat på naturligt sätt då, enl. konstens alla regler, eller hur, nog om det står under bar himmel o inte råkar ha regnskydd.

    1. Jo, gilla, man borde säkert tömma den mellan varven… det verkar vara väldigt intressant för den som har börjat följa med sånt 🙂

      Usch, jag borde ”orka” kasta bort utblommade sommarblommor som inte längre behöver vattnas… blommor i amplar under tak. Kanske jag får energi till det någon dag också. De hålls ju där 😉

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *