Nu är kommunalvalet överstökat, och de livligaste diskussionerna kring det låga valdeltagandet har lagt sig. Jag tänkte i alla fall komma med en lite senkommen fundering kring fenomenet att inte rösta på sig själv, eftersom det diskuterades en hel del i media att det fanns flera kandidater som inte fått en enda röst. Radiopratarna som jag råkade höra på (i två olika kanaler omedelbart efter varandra) förundrade sig över att dessa kandidater tydligen inte ens röstat på sig själva, och tyckte att det var märkligt om inte ens kandidaterna själva tycker att de duger – varför har de då ställt upp?
Jag har ju aldrig ställt upp i något kommunalval, däremot i församlingsval. Och jag har inte röstat på mig själv (dock blivit invald ändå, men det är en annan historia). För mig har det känts totalt främmande att rösta på mig själv. Närmast förmätet, men det är säkert fånigt att tänka så. Ok, om man väldigt gärna vill bli invald, och har mycket som man tänker att man skulle vilja påverka och/eller förverkliga, då röstar man säkert på sig själv. Men om man har blivit mer eller mindre övertalad att ställa upp, fastän man inte är sådär förfärligt intresserad av att bli invald, utan tänker att ”det visar väl sig om det är meningen att jag ska vara där” så röstar man (läs: jag) på den man helst vill ha invald, som man skulle ha röstat på oberoende av om man själv ställde upp eller inte. Så har jag gjort.
Men jag medger att det skulle kännas snopet att inte få en enda röst. Däremot tycker jag att radiopratarna var korttänkta som sa att det var märkligt att inte ens kandidaternas partner eller föräldrar röstade på dem. Partnern kanske stöder ett annat parti… och föräldrarna kanske bor på annan ort. Det behöver ju inte betyda att de inte tycker att man skulle kunna vara duglig som fullmäktigeledamot.
Allra värst skulle det nog kännas att få en enda röst och veta att man röstat på sig själv, tror jag…
Jag tycker nog att det är helt naturligt att rösta på sig själv. För tjugo år sedan då jag förra gången var kandidat röstade jag nog på mig själv. Då var jag mera engagerad i kommunalpolitik. Den här gången ställde jag inte upp för att bli invald utan för att hjälpa till att partiet skulle få in en kandidat. Därför röstade jag nu själv också på den jag hoppades skulle komma in. Skulle jag fått 14 röster till så skulle hon kommit in.
Jag antar också att det är naturligt att rösta på sig själv om man väldigt gärna vill komma in och är engagerad, AH. Som du beskriver – motiveringen till att ställa upp kan variera. I församlingsval är det också annorlunda, för åtminstone i den församling jag tillhör är det inte partier som ställer upp, så då blir det där med att se till att man får in en kandidat inte heller lika viktigt.
Hej Yvonne! Du för ett fröjdefullt resonemang! När jag för första gången ställde upp i ett politiskt val, kommunalvalet i Ekenäs hösten 1976, kom jag överens med en annan kandidat sålunda att om att vi röstar på varandra! Jag bar mitt ansvar för avtalet. Om den andra avtalspartnern gjorde det vet jag inte. 😀 😀
Sedan dess har jag nog röstat på mig själv i de val jag ställt upp i. I de två kommunalval jag ställde upp uti i Korsholm tyckte jag att ”endast det bästa” är bra för Korsholm och röstade förstås på mig själv! 😀 😀 Mvh.
😀 Absolut, Herbert, om man anser ”må bäste man vinna”, och själv råkar vara just denne, ska man givetvis rösta på sig själv. Det har hänt att jag också med viss självironi och med ett visst mått av övermod har tänkt att man borde ställa upp själv så att man skulle ha någon vettig att rösta på, men det har stannat vid en tanke. Mvh.
Jo det är inte alldeles enkelt det där och som förstagångskandidat resonerade jag ganska länge hit och dit. Eftersom jag hade flera goda medkandidater skulle jag gärna ha röstat på någon av dem. Det som till sist avgjorde var ändå tanken på scenariot att jag snubblat på målsnöret, så nära att en röst fattats… Tänk om?
Det är ett intressant dilemma, Linda. En sån gång skulle det säkert ha varit förargligt att låta bli att rösta på sig själv, om en röst hade fattats, förstås. Om man verkligen vill bli vald. Det är ju lite annat om man tänker ”ok, jag kan väl ställa upp så att partiet får röster, jag kommer ändå inte att bli vald” och hoppas att man faktiskt ska slippa 🙂
hm… det är en tanke jag aldrig tänkt, eftersom jag aldrig varit uppställd i något val och förmodligen aldrig kommer att ställa upp heller (fast, man ska ju aldrig säga aldrig 😉 ) men, om jag nu skulle ställa upp så skulle jag ju göra det för att jag tror på det jag gör/håller på med, så varför inte ge mej själv en röst då…. och skulle jag bara få dendär ena rösten, så inte kan ju någon annan veta om det är jag själv som röstat på mej eller någon annan, såvida jag inte säger det öppet….
Det har du rätt i, Gilla, det vet man ju inte…