söndagens text :)

Det här skrev jag i söndags, då jag inte kom in på bloggen.fi utan använde min reservblogg:

Jaha, ännu en dag då bloggen.fi behagar strejka. Typiskt, då det var där och inte här jag fått kommentarer, jag ska försöka komma ihåg att svara på dem en annan dag.

I dag låg jag i solen och njöt av den sista sommarlovsdagen medan jag lyssnade på en del av programmet Lördax från i går. Jag tyckte att det skulle vara intressant att höra vad en ”motivator” har att säga. Eller motivationscoach, som Magnus Lönnqvist också kallas. Och så funderade jag lite på hur en motivator skiljer sig från en mental tränare, eftersom min syster nyligen blivit klar med sin mental tränare-utbildning. Men det hör inte hit.

Det Magnus Lönnqvist, som har varit professionell idrottsman inom triathlon och även varit med i Iron Man-tävlingar, skulle tala om var alltså om hur man kommer tillbaka till vardagen och hur man kan peppa sig att ta itu med sitt liv och få ordning på det ena och det andra efter semestern. Själva ”problemet” känns främmande för mig, även om jag kan känna igen vissa saker både hos mig själv och hos andra. Det beror förmodligen både på hur man brukar tillbringa sin ledighet och vad det är man behöver skärpa sig med när man återgår till vardagen.  Och så tog han upp de tre hörnstenarna kost, motion samt tid för vila och återhämtning. För det folk har problem med är tydligen att de slappar och ”slarvar” under semestern, och vill få ordning på sitt liv när vardagen och rutinerna återvänder.

Intressant. För det enda jag genom tiderna har kunnat ha liite problem med efter ledigheterna, det är att kunna få sömn på kvällen då jag vet att jag ska upp tidigare. Numera är det sällan ett problem, eftersom jag snarare sover hur mycket som helst och när som helst om jag vill och får. Det där med att pallra sig i säng i tid lärde jag mig raskt när jag blev förälder. Jag vet att många föräldrar vill ha och uppskattar s.k. egen tid eller vuxentid efter att barnen har gått och lagt sig. Det har vi valt bort i vår familj. För mig har det utan vidare varit viktigare att få sova. Alltså, det gällde att komma sig i säng så fort som möjligt. Vi har heller aldrig haft några problem med att få barnen att gå och lägga sig då de var mindre. Inte har små barn lust att sitta uppe och uggla, om föräldrarna sover. Det är tråkigt. Ergo: gå och lägg dig, så sover nog ungarna också.

När det gäller att komma igen med att börja stiga upp om morgnarna, har vi kört chockterapi: man sover halva dagen tills skolan/jobbet börjar, sen stiger man upp när man ska iväg. Snoozar gör man INTE. I alla fall inte maken och jag. Man är kanske lite virrig en vecka eller två, sen har man vant sig. Det ansåg ML också i radioprogrammet.

Eftersom jag inte brukar uppleva att jag slarvat under ledigheterna, i synnerhet inte under sommaren, så har jag inget behov av att skärpa mig med maten. För mig har det alltid varit lättare att äta både gott och lätt när det är sommar, jag har varit mera utomhus och inte haft problem med att jag skulle sitta stilla för mycket när jag är ledig. Men jag ser fram emot att börja träna mera regelbundet, det gör jag. Utan att det skulle vara något oj-nu-behöver-jag-skärpa-mig-tvång.

I stället för att skärpa mig, vill jag försöka (även detta läsår) att ta med mig något av sommarlovets lugn in i vardagen. Och för mig är det sömn, vila och återhämtning som fortfarande är viktigast. Jag skulle alltså inte rita mitt behov som en liksidig triangel, utan hellre t.ex. så här:

Kost och motion är lika viktiga kuggar i mitt maskineri, och de är redan någorlunda under kontroll. Förra året lovade jag mig något alldeles utmärkt, som jag ska fortsätta att lova mig också detta läsår. För det allra, allra mesta ger jag mig själv tillåtelse att gå och lägga mig (minst) 9 timmar innan jag ska stiga upp. Då vet jag att jag i lugn och ro kommer att hinna sova en god natt, även om jag aldrig somnar genast. Jag har tid att varva ner, att t.ex. meditera, tänka färdigt, lösa lite korsord, köra avslappningsövningar osv. tills jag är beredd att sova. Oj, vad jag skulle ha behövt det redan tidigare i livet. Men när barnen var mindre fanns det liksom inte en chans att jag skulle ha hunnit i säng i så god tid, då jag dessutom ofta skulle vara så tidigt på jobbet. Hurra för flexibla arbetstider!

Sover man inte genast den första/de första nätterna, gör man nog det så småningom, och vilar gör man i alla händelser då man ligger och slappnar av. Jag tror inte ett dugg på att man ska stiga upp och göra något om man inte får sömn. Dessutom är ju det förfärligt störande för den man sover med, om man inte är ensamstående.

Men vi är ju alla olika. Om nån annan tycker att det är bättre att vara uppe längre eller att vara uppe och göra något på natten då man inte kan sova måste ju någon få göra så.

I morgon ska jag köra igång den första ”vardagsveckan” med ett spinningpass kl 06.45, medan jag ännu har sommarkrafter kvar 😉 det har varit lite dåligt med morgonträningsorken de senaste åren. Det ser jag fram emot, då är man full av energi inför arbetsdagen!