En sak som jag rätt snabbt fick avklarat på min borde-lista är att jag beställde tid till tandläkaren. Det här med tandläkarbesök är en intressant sak. Man är beroende av sin tand- och munhälsa varje dag, ändå är det många som har obehag för att gå till tandläkaren.
(Och nu drabbas jag av språknoja: heter det gå till tandläkaren? Besöka tandläkaren? Jag ska ju inte promenera dit… Öh.)
Hursomhelst. Jag har aldrig haft obehag för tandläkarbesök, inte mer än för andra hälsovårdsbesök i alla fall. Kanske för att jag inte brukar ha hål i tänderna eller tandvärk. Kanske för att man kan få bedövning om det ska borras. Trots att jag är rätt tålig och t.ex. aldrig har velat ha bedövning då jag fött barn, vill jag ha bedövning genast om tandläkaren ska göra mera än titta och putsa. Vissa säger att bedövningssprutan gör mera ont än lite borrande, men jag tar ändå hellre sprutan.
Den här gången borde det inte vara något som behöver bedövas eller borras. Lite tandsten brukar jag ha. Jag har några små plomber men inga nya hål, såvitt jag vet.
Intressant också det här med varför vissa får hål i tänderna, andra inte. Antagligen är saken till stor del genetiskt betingad. Jag har bra tandsort, maken har urusel tandsort och lyckligtvis har barnen ärvt mina starka tänder, fastän de i huvudsak brås på sin far när det gäller utseende. Sen har jag också tagit till mig rådet om att man inte ska småäta, det är inte bra att utsätta tänderna för syraangrepp många gånger per dag. Och jag dricker vatten om jag är törstig, inte saft eller liknande.
Måndagar är numera mina uträtta-ärenden-dagar, följaktligen är det en måndag (7.9) som jag ska till tandläkaren. Jag hoppas på att än en gång få konstatera som det sades i tandkrämsreklamen då jag var barn: ”Reikiä – nolla!”