Ojdå, det har gått en hel vecka innan jag kommit mig för att skriva om stickträffen den 28.1 vid Neulenettikahvila Pirjoliisa. Vi var visst 12 bloggare anmälda, men om jag räknade rätt var bara fyra av oss där? Rätta mig om jag har fel 🙂 Vi deltog alltså i ett stickcafé som hålls varannan vecka, tillfället var inte ordnat enbart för bloggare.
Själv har jag varit kund hos Pirjoliisa då och då i ett par års tid. Jag erkänner villigt att jag oftast köper garn i matbutiken – det går liksom så lätt att låta ett eller ett par nystan slinka ner i kundvagnen – men om jag vill ha lite mera variation på garnet och färgerna, eller behöver betjäning och hjälp, går jag till Pirjoliisa eller till Vörå handarbetsaffär. Båda är bra på sitt sätt (eller egentligen alla tre, eftersom Vörå handarbetsaffär finns både i Vörå och i Vasa). Pirjoliisas garnaffär och café ligger närmare vår övernattningslägenhet, så det har fallit sig naturligt att det oftast är dit jag går, om jag är ute efter att handla garn och/eller sticktillbehör.
Det var trevligt att delta i stickcaféet. Jag uppskattade flera saker: den vänliga och otvungna stämningen, möjligheten att köpa mera garn under kvällen (nog för att jag har garn, men…), tvåspråkigheten, att vi hade en presentationsrunda då man fick höra om de andras intresse för och förhållande till stickning och virkning, att se vad de andra gjorde m.m.
Jag kom mig inte för att fotografera under kvällen, jag är ju inte så där väldigt fotograferande av mig. Men jag tog i alla fall en bild hemma av de garnnystan jag köpte.
Jag hade med mig den orangea sockstickningen, och blev klar med den, så jag började på ett par till av det grönmönstrade garnet. De har redan funnit sin ägare – jag stickade dem färdiga när jag var hos mina föräldrar, och frågade mamma om hon vill ha dem – det ville hon gärna. Nu ser jag fram emot att så småningom börja sticka av det neonmönstrade garnet. Vem som ska få dem är fortfarande oklart. De mindre nystanen är av ett garn som innehåller bomull. Spännande, jag har inte stickat sockor av bomullsblandat garn förr.
Ja, det är ju alltså det här med sockor som är min favorit. Det är bara att beställa om någon behöver sockor, så stickar jag mer än gärna! 🙂
Det där var nog en träff där jag skulle ha trivts att vara med, tror jag. Men kanske det inte var så många 70+ där?
Jag tror att du skulle ha trivts bra, lma7. Åtminstone en var 70+, det framgick av det som hon berättade, och så var det åtminstone en till som är pensionär. De hör tydligen till stamgästerna på stickträffarna. Ingen såg ut att vara tonåring, jag skulle gissa att alla åldrar från 20+ till 70+ i övrigt var representerade.
det är trevligt med stickcaféer, jag brukade också gå på ngt liknande, det hette nåt annat som jag tyvärr inte kommer på nu såhär rakt upp och ner, men det var bara äldre kvinnor, men hur mysigt som helst, dom har ju så mycket att berätta om hur det var förr i tiden 🙂 men numera har jag inte tid med det eftersom det infaller då jag är på jobbet mitt, men kan hända handarbetsaffären har ordnat med ett kvällstid om jag inte minns fel, måste kolla upp det, men helst vill jag vara hemma på kvällarna, tycker det räcker med allt prat och oljud man varit i hela eftermiddagarna. annars är sockor och någon enstaka mössa o halssduk det enda jag tycker om att sticka, skulle så gärna sticka tröjor o likn. men det är så stort projekt och de blir ändå aldrig som jag tänkt mej eller vill ha dem, så de få gånger jag vill ha ngt större plagg stickat så anlitar jag någon som är bättre på det. Härliga färger på dina garnnystan 🙂
Förr gick jag ju på missionsföreningens symöten, då var jag under 30 år och oftast den enda under 50, men det var väldigt trevligt. Tyvärr var återväxten dålig, syföreningen har ingen verksamhet längre. Jag vill inte heller ha för många aktiviteter kvällstid, i synnerhet inte sådant som infaller varje vecka och/eller där folk börjar ställa förväntningar på en.
Oli kiva tavata! Toivottavasti nähdään toistekin. Minulla vain nämä opiskelut vievät nyt kaiken ajan lastenhoidon lisäksi, mutta keväämmällä helpottaa 🙂
Toivottavasti nähdään, Satu! Minulla taas kun on tuo burnout-tausta, niin useimmiten en halua sitoutua tapaamisiin tai asioihin, vaan katson sitten ajan tullen sopiiko… Mutta tykkäsin kovasti neuletapaamisesta! Ilmapiiri oli niin leppoisa ja mukava.