Som BODYPUMP-instruktör ingår jag i ett världsomspännande nätverk av LesMills-instruktörer, där varje typ av program kräver en egen licens. Hittills har jag alltså ”bara” en LesMills-licens, som gäller styrketräning i grupp. Om du vill veta mera om vad LesMills eller BODYPUMP är, kan du hitta mer information här. Alla LesMills-program byts ut fyra gånger per år. För att få behålla sin licens ska man delta i s.k. kvartal (jatkokoulutus på finska säger mer, tycker jag) minst två gånger per år. Jag har satsat på att delta två gånger per år och lära mig programmet på egen hand med hjälp av det material vi får de andra två gångerna.
I går var det så dags för årets första kvartal för mig. Jag hoppade över förra gången, eftersom ingen kvartalsutbildning ordnades på nära håll då. Hittills har jag deltagit när kvartalen har hållits i Vasa eller Jakobstad. Jag såg verkligen fram emot dagen, det är alltid så roligt att få vara med och känna sig som en del av den Stora Les-Mills-familjen (jag vet, det låter patetiskt, men det är så – man får i sanning säga att konceptet är lyckat). Det hade ordnats fortbildning inom fyra olika LesMills-grenar i Vasa i går: BODYCOMBAT, BODYPUMP, BODYBALANCE och BODYSTEP. Ett tag lekte jag med tanken att gå på alla fyra timmarna, eftersom de var öppna också för icke-instruktörer, men tog mitt förnuft till fånga och deltog endast i två. Det var bra att det blev ”bara” två, jag är rejält limin i dag, och i morgon ska jag ju börja hålla mina nya BODYPUMP-timmar vid Ladies Club & Spa kl 11.00 🙂
Jag började med att smygdelta i BODYCOMBAT-teoridelen, som egentligen är avsedd endast för BC-instruktörer. Jag är nämligen fortfarande en wannabe-bodycombat-instruktör, vi får se hur det blir… och hade fått tillåtelse att delta av Pia Niemi, som är ansvarig tränare vid Sports Gym och dessutom utbildare inom både BP och BC. Det är hon som har lärt upp mig i BP också.
BODYCOMBAT är synnerligen konditionskrävande, och det är bara att konstatera att jag inte är i BC-tränarform. Än. Men omöjligt känns det inte! Man vet ju aldrig förrän man har försökt, som en av BC-instruktörerna sa, när vi diskuterade saken i vintras. Om jag piggnar till och orkar mer efter hand kanske jag skulle klara mig igenom BC-grundutbildningen i december…
Hursomhelst, under teoridelen (som också bestod av en hel del praktiska teknikövningar) ”värmde vi upp” med högintensiv Tabata-träning, som verkligen gick hem hos mig på direkten. Yes, vilken bra träningsform att satsa på i sommar! Att under 4 minuter växelvis köra hårt i 20 sekunder och sen 10 sekunders vila, det låter inte mycket men kändes synnerligen effektivt. Och efter själva BC-passet kände jag mig fullständigt euforisk. BC utvecklas mera i riktning mot HIIT nu, High Intensity Interval Training, vilket är ansträngande men inte så svårt, om ni förstår hur jag menar. Det kändes också uppmuntrande med tanke på mina eventuella möjligheter att klara av att bli instruktör. Vi får se.
Sen var det dags för BP. Jag hade lyssnat på musiken, tittat på instruktionsfilmen och läst de skriftliga instruktionerna på förhand. Det är alltid en fördel om man hinner få materialet före dagen D, så att man vet vad som ska komma.
Varje BP-pass är sammansatt av 10 låtar och en liknande uppbyggnad från gång till gång: uppvärmning, benträning, bröstmuskelträning, ryggträning, triceps (baksidan av överarmen), biceps (framsidan av överarmen), ben igen (med utfall, alltså ett stort kliv bakåt med ena foten), skuldror, mage/kroppens mittparti och stretching.
Det är lättare att bli starkare i kroppens stora muskler än i de mindre muskelgrupperna. Jag är fortfarande inte tillbaka till den nivå jag var 2009, då jag var fysiskt sett i mitt livs form. Men helt ok ändå, om man tänker på hur det var sommaren 2011 då jag inte ens klarade av att gå någon km när utmattningsdepressionen var som värst.
Uppvärmningen i det nya programmet är helt ok, men rätt tuff för att vara uppvärmning. Tycker jag.
Benträningen är helt ok, inget speciellt med den. Jag gillar att ”wider stance” ingår den här gången, alltså att man står med benen rejält isär då man gör knäböj. För mig är det lättare att få stabilitet i kroppen då.
Bröstmuskelträningen… ja, puh, vad kan man säga. Den kommer att ge resultat för undertecknad, annars är någonting på tok 😀 Bröstmusklerna är inte så starka på mig, för att uttrycka det milt.
Ryggträningen är helt ok och påminner om de två senaste programmens versioner. Inga svåra saker, bara man använder rätt vikter.
Tricepsträningen – tjohoo, inga tricepspushups den här gången *jublar*. Jag vet inte varför jag har så svårt att få till dem. Inte ens nu efter tre månader går de riktigt bra. I stället har vi ”dips” då man håller armarna på en bräda och ”dippar” ner rumpan mot golvet. Det gillar jag, för det kan jag. Det är inte så roligt att visa sånt som man själv inte är bra på.
Bicepsträningen är bra, ungefär som den förra versionen.
Och knäböj med utfall är ungefär lika tuff som den förra… ouch. Jag är så limin i sätesmusklerna i dag, antagligen av BC + BP -kombinationen.
Resten är helt ok. Det är alltså tricepsträningen som är min favorit hittills i det här programmet.
Nu ska jag försöka lyckas nöta in de fem första låtarna och koreografierna i min hjärna tills i morgon, vi får se hur det går. Så tar jag resten sen till följande måndag.