Skam den som ger sig. Eller så blir det en bra träning i att misslyckas. Nu har jag anmält mig till blogg100 för tredje året i rad.
För två år sedan lyckades jag nästan. Jag blev några dagar försenad med mina hundra inlägg. Tanken är alltså att man ska skriva någonting varje dag, i 100 dagar, med början den första mars.
I fjol gick det helt åt pipan, så jag gav upp.
Svårt borde det inte vara, jag sitter en god stund vid datorn de allra flesta dagar. Vi får se hur det blir! Nu får jag plocka fram mitt bloggidéhäfte, som legat i ide i handväskan rätt länge. Där brukar jag annars skriva ner bloggidéer när de poppar upp och jag inte har möjlighet att skriva, så att jag ska komma ihåg vad det var jag tänkte skriva om.
Och nu ska jag gratulera en barndomsvän på 50-årsdagen, kom jag på.
Trevligt, då har jag något att se fram emot varje dag i 100 dagar. <3
Tack lma7, du vet ju att det inte brukar lyckas, och ändå tror du på mig 🙂 <3
Kanske inspirationen skulle växa till sig om man antog en sån utmaning. Eller vore det att kanske helt ta kål på den? I mitt fall kunde det bli det senare,så obloggad som jag varit i vinter. Lycka till,hursomhelst, ser fam emot att läsa!
Tack! Jag tänker att inspirationen ska växa, men att jag inte ska ta någon stress för om jag lyckas eller inte.
Trevligt! Jag hoppade också på igen. Lyckades får in alla hundra första gången jag var med 2014 men hoppade helt över förra året. Lite blandade känslor inför deltagandet nu. Inspirationen liksom dog efter hundra dagars intensivbloggande faktiskt. Men, det kanske bara var då? Lycka till!
Tack, och lycka till du också! Jag gjorde iaf slag i saken och tog fram mitt häfte att skriva blogginspirationer i. Nio teman ploppade upp under dagens gång, så nu får jag välja och vraka idag 🙂
Dessutom hade jag fyra teman uppskrivna som jag inte strukit över – jag brukar stryka över dem när jag skrivit inlägget. ”Problemet” är att jag inte vet vad jag hade tänkt skriva om berättelse, behållning, bekännelse och beröm???? HAR jag skrivit om dem och glömt att stryka över? Se där något att fundera på…