det där med att starta ett företag

Jag vet ju inte ännu säkert om jag ska starta ett företag, men chansen/risken är stor att det blir så, om jag ska kunna jobba som Personal Trainer så småningom. Det finns redan rätt många PT:s ”out there”, så det är inte helt lätt att få en sådan anställning. Det finns kanske inte heller hur många kunder som helst att s.a.s. dela på. För visst kostar det. Som ordstävet säger, ”smakar det, så kostar det”. Och smakar, det gör det, kan jag säga av egen erfarenhet. Gruppträning och motion på egen hand är mycket bra, men det är ännu mer inspirerande att ta hand om sig själv och sitt välbefinnande när man får individuella råd och stöd.

Bortsett från just den där kommande PT-biten, vet jag faktiskt inte ännu om det är bättre att ha ett företag och/eller att vara anställd. Jo, det är bättre att vara anställd, anser jag (åtminstone för mig), om man har ett enda jobb och en enda arbetsgivare. Då är det arbetsgivaren som har det ekonomiska ansvaret, och arbetstagaren gör det hen ska, får lön och andra förmåner och så är det bra med den saken. Alla sociala avgifter är ordnade, arbetshälsovården är ordnad (den varierar, men den ska vara ordnad på något sätt), vecko-  och semesterledigheter ordnas osv.

Men, om man som jag planerar, vill jobba mera fritt och med flera arbetsgivare/samarbetspartners, då? Föregående läsår hade jag två arbetsgivare, universitetet och gymmet. Året innan var det universitetet och vuxeninstitutet som gällde. Inga problem där, än så länge i alla fall. Det som kanske är mest förargligt med ett sådant arrangemang är att lönen för gympatimmarna räknas som biinkomst, och alltså har en högre skatteprocent. Jag får förstås skatteåterbäring då i stället, och det är väl vackert så, men det känns onekligen lite snopet då ca hälften av gympalönen försvinner som sociala avgifter och skatter. Trots att jag är tacksam över att slippa hålla reda på att skatten och pensionsförsäkringen är betalda.

Följande fråga blir då hur det skulle vara om jag inte skulle ha någon fast anställning alls, utan bara frilansa. Det skulle nämligen vara fullt möjligt. Jag har min delinvalidpension, så jag är inte ställd på bar backe. Men, den begränsar också naturligtvis hur mycket jag får/behöver jobba, vilket är en viktig del av det hela – om jag är konstaterad partiellt arbetsoförmögen ska jag ju inte förivra mig och börja inbilla mig att ”orkar jag med det, så orkar jag med det” tills det blir en krasch igen. Oberoende av om jag är anställd eller frilansar, måste jag hålla reda på att det inte blir för mycket.

Frilansar jag, skulle jag alltså bl.a. kunna jobba som timlärare inom universitetsvärlden. Få undervisa i sånt som jag kan, utan att behöva ha det där helhetsansvaret med grundläggande planering och utveckling av kurserna. Jag skulle få koncentrera mig på att utveckla min egen undervisning. Och så skulle jag kunna fortsätta att hålla gympatimmar för olika arbetsgivare.

Nu kommer vi till de osäkra momenten:

• Vill nuvarande och andra tänkbara arbetsgivare fakturera mitt presumtiva företag, eller vill de att jag är timanställd? Jag har hört att det varierar, att vissa t.ex. inte vill fakturera enmansföretag inom träningsbranschen, utan vill betala lön i stället.
• Hur fungerar det då man har ett företag? Stämmer det, som jag har fått för mig – att man då t.ex. kan bestämma sig för att ta ut en viss lön per månad ur företaget oberoende av den aktuella omsättningen (förutsatt att företaget har tillräckligt med pengar på kontot för att kunna betala ut lön)? Det skulle ju onekligen underlätta, med tanke på att jag bara får förtjäna xxxx € per månad. Och jag vet inte hur Keva följer upp detta, om det är ok att förtjäna t.ex. xxx7 € en månad, fastän det skulle vara 7 € över gränsen, bara jag förtjänar 7 € mindre en annan månad under samma år. Det måste jag ta reda på.
• Och sen har vi alla de där förmånerna som jag kanske blir utan, eller som åtminstone känns osäkra och bör kollas upp – hur går det med alla möjliga faciliteter vid universitetet, vad har jag tillgång till; hur ordnar jag min arbetshälsovård; vad blir det tänkta värdet av de förmåner jag går miste om (inte bara ekonomiskt, utan också immateriellt) – går jag miste om dem? Alltså, t.ex. sånt som att jag får träna gratis när jag är gymanställd eller delta gratis i en kurs vid vuxeninstitutet då jag är timlärare osv.

Allt det här, och mycket mer därtill borde jag få reda på. Kanske det ändå är bäst att låta företaget enbart omfatta PT-verksamheten? Det lär vara så att om man omsätter högst 5000 €/år, så är man inte momspliktig, och då blir det enklare…

Se där något att fundera på!