wonneswellness

När den här luckan skrivs är det redan den 25.12, julafton är förbi och juldagsmorgon har glimmat. När jag tittar ut genom köksfönstret är allt just så fridfullt som det brukar vara på juldagen. Jag tycker egentligen om att gå i julottan, men i år tänkte jag inte ens tanken, av flera orsaker. Den fysiska […]

I kyrkan är dagens tema visst ”Herrens moder”. Det har skrivits mycket om henne, om Maria. Hon hade en stor uppgift. Men jag funderar mera på Josef, hennes man. Traditionerna var säkert annorlunda i den kulturen och på den tiden. Jag har i alla fall lite svårt att förstå Josefs resonemang. Han och Maria var

Hoppas det inte blir en ny tradition. Jag har varit oförskämt frisk (fysiskt iaf) i höst, och skämtat om att ”alla andra är sjuka, det är bara jag som är sjukskriven som är frisk”. Jag tror att jag var förkyld i februari, men det är åtminstone ett par år sen jag haft magsjuka eller feber.

Det är mycket prat och skriverier om det här med traditioner och annat, och vem som kan ta illa upp av vad i dessa dagar. Allt sådant tänkande bygger egentligen på ett vi-de-tänkande. Det finns ett vi, och så finns det ett de, som är annorlunda. De kan ta illa upp av det som vi

Egentligen skulle det här ha varit lucka 21, men eftersom jag (återigen) ligger en dag efter med mina luckor blir det som det blir. Jag har varit med och ställt i ordning för ungdomsföreningens julfest ikväll, därav temat. Visst är det roligt att det finns evenemang som samlar både yngre och äldre bybor, och att

När jag var yngre, tänkte jag optimistiskt på hur jag själv skulle vilja forma firandet av julafton. Och på hur småtråkiga jag tyckte mina föräldrar var, då de inte ville ha sång, glam och stoj på julafton. De var så trötta efter allt julståhej i skolan (båda är lärare) att de bara ville ha lugn

Jag vet inte om det är någon allmän tradition, men för mig hör promenader till jul och jullov. Nuförtiden promenerar jag ju förstås som aldrig förr, oavsett årstid, tack vare hunden. Men det där med promenaderna på jul hänger med från barndomen. När jag var barn brukade vi alltid tillbringa juldagseftermiddagen hos mammas fastrar Agda

Ibland ogillar jag verkligen nyöversättningar av det ena och det andra. Det gäller inte bara i Bibeln, utan också annat. Vissa seriealbum om Asterix, t.ex., som jag nästan kunnat utantill blir en verklig besvikelse om jag läser dem i nyöversättning 🙂 Men nu tänkte jag inte på Asterix (eller Lucky Luke eller andra favoritseriefigurer….) utan

Den tredje advent brukar man läsa om Johannes Döparen i kyrkan. Han var en säregen figur. En sak som är knepig när det gäller honom och hur han har gestaltats av t.ex. konstnärer, är att de kan ha målat en skäggig Johannes på samma bild som de har placerat ett litet Jesusbarn. Johannes och Jesus

Min favoritjulblomma är utan tvekan hyacinten. Men visst tycker jag om t.ex. julstjärnor och amaryllis också. Nästan varje år brukar jag optimistiskt spara hyacintlökarna och inbilla mig att jag ska plantera ut dem på våren, för det sa mommo att man kan göra, och så börjar de blomma om där ute. Men aldrig kommer jag