Fokusera på det goda, var det ju. Och jag skulle ju skriva 10 saker jag gillar på varje bokstav… Annars hade jag haft en massa grr att skriva idag. Bl.a. om en rasistisk argsint tant jag inte kunde undgå att höra då jag satt och väntade på att få uträtta ett bankärende… Men nu ska […]
Oj, vilken trevlig överraskning som mötte mig i kväll då jag kom hem från Helsingfors <3 Så snällt av dig, Greta! Givetvis öppnade jag första luckan, och tänka sig, apropå aforismer och sånt… Det står ”Vänner tröstar i motgång och gläds med dig i glädje. Vid alla tillfällen känner de precis som du.”
Intressant, det här med skrivlusten som återvänder. Sorgen och saknaden som drabbade mig i oktober har lättat lite på sitt järngrepp, trots att de säkert på något sätt kommer att finnas med i bakgrunden länge, kanske hela livet. Och nu är det första december. Dags för många adventskalendrar. Jag har inte skrivit någon bloggkalender förr.
Att jag är glömsk till min natur är inget nytt. Inte blir den glömskan precis bättre av mina hälsorelaterade problem. I dag var jag plötsligt av med plånboken… Jag är i Helsingfors på arbetsresa, en del av mitt arbete är förlagt hit pga. att vi har utlokaliserad utbildning här. Helsingfors universitet har ingen utbildning i
Ibland piggas vardagen upp av små överraskningar, som inte behöver vara så märkvärdiga. T.ex. om man som jag befinner sig ”mellan två klädskrubbar” och gör fynd i den gamla klädskrubben. Jag minns inte riktigt när det var som jag bytte klädskrubb, men hursomhelst har jag i över ett halvt år haft mina kläder i den
Man köper inte jordgubbar, sylt, saft eller stickasockar. Det är mycket ”man” inte gör, som jag ändå dristat mig att göra, och märkt att det inte alls var så farligt. Att det rentav gjorde gott. Att vi alla har våra talanger, att ingen hinner eller orkar med allt, och att man måste få prioritera. Nu
Första advent hör det till att gå i kyrkan. För mig alltså, och jag brukar släpa med hemmavarande familjemedlemmar dit då också. I dag var det första gången som jag endast lyckats mobilisera 3 av 4, mig själv inkluderad. Men, så ska det väl vara nån gång också, och inte är det värt att börja
I morse nästan-försov jag mig. Maken brukar stiga upp kl 06.15 och jag kl 07.00 för det mesta. Morgnarna brukar börja med att hans klockradio drar igång, så pussar han mig för att se att jag lever 😉 och så stiger han upp och jag somnar om. Sen, för det mesta, sover jag gott när
Ja, det är länge sen jag skrivit. Livets villervalla har varit så ansträngande att jag inte har orkat skriva blogginlägg, och tyvärr inte läsa särskilt många heller. Men det ska väl bli bättre. Tre dödsfall, människor som på olika sätt stod mig nära, inom en vecka gjorde att jag var sjukskriven ett tag igen. Men,
Jag undrar varför man förväntas ha så bra koll på sina egna fickor? Det finns ju nämligen ett uttryck som säger att man känner något ”som sin egen (bak)ficka” om man känner till något riktigt bra. Jag känner inte till mina fickor så bra. Det händer alltid då och då att jag hittar de mest
