fbpx

Fortsättning följer…

…hoppas jag. Att slå ihop min privata blogg med min företagsblogg ledde visst till en viss skrivkramp. Inte för att jag var överdrivet flitig medan jag hade två bloggar heller. Nu funderar jag på hur mycket jag kan vara personlig i bloggen, om jag ska vara professionell? Och hur mycket ska jag fokusera på att folk ska hitta min blogg på bekostnad av skrivglädjen? Eller går dessa två att kombinera?

Egentligen borde det väl inte vara så svårt. Min professionalitet hör starkt samman med mig som person. Så är det när man erbjuder tjänster och inte varor. När det egna, unika kunnandet är varumärket. För att komma igång nappar jag på Tuulannelis lista över ”jatkettuja lauseita ja viikon kuulumiset” och gör en egen, fri översättning av inledningarna på de meningar man ska fylla i.

Jag förstår mig inte på
…rasism och främlingsfientlighet. På riktigt. Hur kan någon få för sig att det finns människor som är mindre värda bara för att de har en annan hudfärg, kultur eller religion? Vi är alla (jäm)lika. Och olika. Det är sånt vi får lära oss att hantera, med hövlighet, respekt och medmänsklig kärlek. #blacklivesmatter

Efter det här ska jag…
…klä på mig. ? Jag sitter med en mugg kaffe bredvid mig och laptopen i famnen, skönt inlindad i en filt, och njuter av skärgårdens relativa tystnad. Relativa, eftersom vindarna viner runt knutarna i dag. Men det är härligt somrigt och grönt ute, och det ska nog bli en skogspromenad med hunden om en stund.

Jag kommer alltid att minnas
…hur det var den här årstiden för 33 år sedan, då jag väntade mitt första barn, med BF 22.06.1987. (Han föddes en dag tidigare.) Det året hade vi en sen vår och kylig sommar. Det var jag faktiskt tacksam för, eftersom jag hade förfärligt varmt medan jag var gravid. Klimakteriebesvär, släng dig i väggen, graviditetsvärme var nog snäppet kraftigare! Just det här veckoslutet för 33 år sedan skulle jag ha varit på möhippa till Seinäjoki (!), men jag hade så mycket sammandragningar att jag inte vågade delta. Men vi hann vara med på bröllopet, som var på midsommarafton 19.6! Sen föddes sonen på ”midsommarannandagen”.

Veckans bästa händelse…
…oj. Det var svårt. Nu får jag lov att ta fram almanackan och tänka tillbaka. Alltså, hela veckan har varit trevlig utan vare sig höga höjder eller djupa dalar. För min egen personliga del, menar jag. Men det var trevligt att vara till frissan! Annars trivs jag alldeles utmärkt med distanstillvaron, och har ingen lust att börja röra på mig mer trots att restriktionerna har lättat. Visst, det var trevligt att fara till gymmet igen också, och träffa en PT-kund som jag inte sett på tre månader! Och träna själv. Rejäl träningsvärk fick jag också, trots att jag bara tränade i 40 minuter.

Wasa Sports Club, trevligt att ses igen!

Det är genant att medge, att…
…tja, det jag nämnde nyss. Att jag faktiskt trivs väldigt bra med den här situationen. Naturligtvis tycker jag att det är sorgligt att folk blir sjuka och dör. Men jag tycker att det har varit väldigt skönt att ingen har kunnat ställa krav och förväntningar på att jag ska komma hit eller dit. Distansarbete passar mig utmärkt. T.o.m. att hålla zumba på distans – det var jag väldigt skeptisk till, får jag lov att medge!

Det värsta är att…
…allt är så osäkert. Både med tanke på allmänhetens hälsa och med tanke på planeringen av hösten. Inte så att jag skulle vara utan arbete – långt därifrån, jag har redan många uppdrag inplanerade, men att ingen riktigt kan säga hur det blir. Vad man får/kan göra eller inte får/kan göra i höst. Jag gillar att ha kontroll över tillvaron, och det har ingen just nu. Vilket kan vara en nyttig lärdom.

Min dolda talang är att…
…öh, har jag nån sån? Det känns som att mina synliga talanger räcker till och blir över. (Det där var inte skryt, mera ett torrt och uppgivet konstaterande. Luk. 12:48: ”Var och en, åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt och den som har blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.” Jobbiga ord för en mångsidig person.)

Om jag skulle få en önskan uppfylld, så skulle det vara att…
…nep, det där blir för privat. Inga kommentarer.

Tvångstankar har jag när det gäller att…
…vara rädd för att glömma saker. Det är mänskligt att glömma, men för den som verkligen har minnesproblem och vet hur det kändes att inte komma ihåg vem jag pratar med i telefon och om vad, så finns rädslan ständigt på lur – tänk om jag glömmer Någonting Viktigt ?

Det mest förargliga är att…
…nä. Just nu besväras jag inte av förargligheter.

Jag skulle vilja…
…dricka sangria snart. Jag läste nyss ett recept på sangria och blev så sugen ?

Jag tycker att det är trevligt att…
…det är sommar!

Du har väl sett att jag erbjuder online sommaryoga via en privat facebookgrupp?

Är jag den enda som…
…trivs som fisken i vattnet med det jag gör, och ändå tycker att det är oerhört skönt att ha bara fem år kvar till pensioneringen?

Känn dig fri att fylla i listan du också! Kommentera gärna vad du anser om det här med personlig blogg vs professionell blogg! Personlig blogg är ack så mycket lättare att skriva, åtminstone för mig! ?


Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *