Frukost på stranden – Sommarföljetong del 37/42

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering.  

Bilden är från Pixabay.

Kapitel 37. Pekka och Nina

Nina hade bjudit hem Pekka när Andreas också var där. Pekka kände sig både glad över förtroendet att få ingå i deras liv, på vilket sätt det än var, och lite snopen över att Nina inte passat på att bjuda honom när Andreas var hos sin pappa. Han hade gärna fortsatt där deras förra möte slutade. Andreas mötte honom i dörren. 

– Hej, sa han, välkommen! Jag sa till mamma att det var orättvist att hon fått hälsa på dig, men inte jag, sa Andreas i samma andhämtning. 

– Jaså, det var så det låg till, tänkte Pekka. Högt sa han: Det blir fler tillfällen, du är mer än välkommen när det passar.

– Hörde du det, mamma, ropade Andreas. Pekka säger att jag också får hälsa på honom! 

Nina kom leende ut ur köket och välkomnade gästen. Hon gav Pekka en varm kram, och båda höll armarna om varandra lite tätare och lite längre än konvenansen påbjöd. 

– Andreas ville absolut vara med när du skulle komma hit, sa hon tyst, men det kan ju bli fler gånger. Och så log hon blygt, så att Pekkas hjärta tog ett extra skutt. 

De åt en god middag med efterrätt som Andreas hade lagat. Marängsviss. Det var länge sen Pekka hade smakat nåt sådant. Kanske när han var barn. Han berömde Andreas och sa att det var jättegott. Andreas sken som en sol. Efter maten spelade de backgammon. Pekka hade aldrig spelat det tidigare, och eftersom man egentligen ska vara bara två spelare föreslog Andreas att de skulle spela ”pojkarna mot flickorna”. Trots att flickorna var i minoritet, blev det till sist Nina som vann. 

– Vi får ta revansch en annan gång, sa Pekka till Andreas. Då ringde Andreas telefon. Det var hans kompis Alex, som undrade om Andreas ville följa med till simhallen nästa dag. Det skulle gå bra, lovade Nina. De kom överens om vilken tid det skulle bli. Andreas sa att han skulle gå in på sitt rum och kolla ett par saker. Nina och Pekka satt och tittade på varandra. Luften kändes allt tätare. 

– Vad ska du göra medan Andreas far till simhallen i morgon kväll, undrade Pekka. 

– Jag har tvättstugan, suckade Nina, så jag är nog sysselsatt. 

– Vill du ha hjälp med att vika tvätten, undrade Pekka och såg henne djupt i ögonen. Nina svalde och nickade. – Då kommer jag hit ungefär en kvart efter att Andreas har farit, sa Pekka. Ring så jag vet när det är dags. Nina nickade igen. 

Klockan halv sex följande kväll kom Alex och hans pappa för att hämta Andreas. 

– Vi är tillbaka vid åttatiden ungefär, sa Alex pappa. 

– Det passar bra, svarade Nina. Ha det så skoj! Hon stod och tittade genom fönstret tills bilen hade försvunnit utom synhåll, då ringde hon till Pekka. 

– Fritt fram, skämtade hon och kände sig väldigt okynnig. Klockan sex ska jag vara i tvättstugan. 

– Ok, jag kommer, svarade Pekka och tryckte bort samtalet.

En stund senare ringde han på dörren. Hon kunde se att han var nervös. Det var hon också. Han luktade så gott av rakvatten, och hon kunde se att han varit och klippt sig. 

– Jag har samlat ihop tvätten, så att det är färdigt att börja på bara klockan blir sex, sa hon. Pekka nickade bara, och så tog han henne i sin famn. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *