Frukost på stranden – Sommarföljetong del 4/42

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering. 

Kapitel 4. En hund som heter Ufo och hans husse

Ufo och hans husse vandrade längs med strandpromenaden. Ufo gick med nosen nära marken, läste av alla meddelanden från andra hundar, nosade och fnös. Om det var något meddelande som var extra intressant fnös han extra mycket. Det verkade som att han ville blåsa liv i meddelandet för att liksom få fart på doftämnena och skjutsa in dem i den känsliga nosen. Husse gick som vanligt i sina egna tankar och lät Ufo nosa bäst han ville. 

De mötte andra människor och hundar, men husse tittade inte upp. Ufo var däremot bra på att hålla koll, på ett diskret sätt. Han var en lydig hund, som inte skällde eller morrade på andra hundar. Åtminstone inte om de höll sig på behörigt avstånd. De flesta hundar som promenerade här var också så vana vid att möta andra hundar att det var sällan det blev särskilt mycket oväsen. Ufo vände på huvudet och såg en tant som satt på en bänk. Tanten var ledsen, det kunde Ufo känna på långt håll. Ufo kastade en blick på husse för att se om husse tyckte att de skulle gå fram och trösta tanten. Men husse verkade inte ha några planer på det. Husse verkade inte ens lägga märke till tanten. Om Ufo hade kunnat rycka på axlarna hade han förmodligen gjort det. I stället drog han efter andan, fnös lite och tassade vidare. 

Ufos husse hade bekymmer. Han var i mångt och mycket en god husse, och hade alltid tagit hand om Ufo på bästa sätt. Det som inte var så bra, var att husse tyckte väldigt mycket om att spela och satsa pengar. Ibland vann husse, och då var han glad. Oftast vann han inte. Under den senaste tiden hade husse verkligen inte vunnit, tvärtom. Om han inte gjorde något åt sin situation, skulle han snart varken ha mat till sig själv eller till Ufo. För att inte tala om pengar till hyran. Husse förstod att det inte skulle gå så här i längden, men bara turen vände och han skulle vinna tillbaks en del av det han förlorat, så… Med en fruktan som gränsade till visshet kände husse att han aldrig skulle vinna storvinsten. Han skulle skämma ut sig genom att ha spelat bort sina sista pengar. Det räckte liksom inte med att han spelat bort sin exhustru och deras barn. Ja, han hade alltså inte satsat dem, nån måtta fick det väl vara, men exhustrun hade hotat att flytta om han inte slutade spela och så blev det. Spelbegäret var större än kärleken till familjen. Nej, inte kunde det väl vara så? Men om det inte var så det var, hur kunde det då ha gått som det gick? 

– Jag kan i alla fall inte sluta spela på Lotto, hade husse sagt till exhustrun medan hon ännu var hustru utan ex framför. 

– Jag har ju haft samma rad i 26 år och kan den utantill och i sömnen och framlänges och baklänges, och TÄNK om den raden skulle vinna när jag inte har lämnat in någon kupong? 

– En lottorad, ok, sa exhustrun, men allt det andra lämnar du. – Ok, svarade Ufos husse, och försökte. Det gick i två dagar. Sen var det kört igen. Alla skraplotter, alla spelautomater, alla lotterier… de fanns överallt och viskade sina förföriska locktoner. Och alla ligamatcher som man inte kunde undvika att höra talas om. 

– Jag spelar i alla fall inte på hästar, försökte Ufos husse försvara sig. 

Antagligen hade han gjort det också om han hade kunnat eller varit intresserad, men han blev biten av en häst när han var barn och hade sen dess undvikit allt som hade med såna lömska varelser att göra. Ufo och hans husse mötte också en flicka med rosa hår, men husse noterade inte henne heller. Flickan tittade med ett leende på Ufo, och Ufo tittade tillbaks. Hon såg snäll ut. Ufo hade gärna gått fram och hälsat, men han visste att husse inte ville att han skulle nosa på folk utan lov, så han lät bli. Fastän flickan såg ut som att hon gärna hade klappat honom. De promenerade en stund till, sin vanliga morgonrunda, och så vände de av upp mot det gula trevåningshuset där de hade bott de senaste åren. 

Vill du läsa hela boken på en gång? Boken finns i pappersformat och som ePub-bok, och kan köpas direkt från mig. Hör av dig till info (at) wonneswellness.fi och ange koden SOMMARFÖLJETONG så bjuder jag på postningskostnaderna! Pappersboken kostar 15 € och e-boken 10 €. Tyvärr finns romanen inte i ljudboksformat.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *