Frukost på stranden – Sommarföljetong del 42/42

Efter moget övervägande har jag kommit fram till att jag ”ger ut” min första feelgoodroman ”Frukost på stranden” som sommarföljetong. ”Frukost på stranden” gavs ut år 2016 av mitt företag Wonnes Wellness med tryckningsbidrag från Eugène, Elisabeth och Birgit Nygréns stiftelse. Boken finns i pappersformat och i e-bokformat. En fortsättning på boken är under planering.  

Bilden är från Pixabay.

Kapitel 42. Margaretha och Ufo

Eftersom Margaretha jobbade var det mera sällan hon hade hand om Ufo nu under hösten. Men under veckoslutet skulle hon sköta Ufo både lördag och söndag, då Annette skulle till Åbo på en konferens. 

– När man talar om trollen, eller tänker på dem, sa Margaretha då telefonen ringde och hon såg vem det var. 

– Vilken överraskning att Johanna har förlovat sig, sa Annette som givetvis trodde att Margaretha var införstådd med sakernas tillstånd. 

– Va, sa Margaretha och måste sätta sig. 

– Ja, det var en annons i tidningen i förrgår, men jag var osäker då det bara stod ”Johanna och Mats” och inga efternamn. 

– Oj, sa Margaretha, den annonsen har jag nog missat. Vet du att det är min Johanna?

Annette berättade att hon ringt och frågat. 

– Tack för att du berättade, sa Margaretha, då ska jag också ringa och gratulera. De avslutade samtalet och Margaretha ringde genast upp Johanna. 

– Jag undrade just om ingen skulle märka det, sa Johanna, Annette är den enda som har gratulerat hittills. Och så var det visst en av Mats arbetskamrater som hade lagt märke till hans ring idag. 

– Förresten har jag en sak till att berätta, sa Johanna och tänkte att det var lika bra att få allt ur världen på samma gång. Du ska bli mormor. 

– Är Cecilia gravid, svarade Margaretha dumt. 

– Nej, inte Cecilia. Vad jag vet. JAG är gravid, fnissade Johanna. 

Om inte Margaretha redan hade suttit hade hon allt fått lov att sätta sig. 

– Grattis, sa hon lamt. När ska den lyckliga tilldragelsen ske? 

I april, blev svaret. De försatt då ingen tid, tänkte Margaretha, men sa inget. 

Efter en stunds pladdrande om det ena och det andra och en överenskommelse om att ses under veckoslutet tryckte Margaretha bort samtalet och tittade ut genom fönstret. Så pep telefonen till. Ett bildmeddelande. Hon klickade fram fotot, som föreställde en liten strandbastu med veranda. På verandan stod ett bord och två stolar, och på bordet stod en kaffetermos. ”Kom ihåg, i sommar blir det frukost på stranden. Hälsningar, Erik”. Margaretha log och började skriva ett svar. 

Epilog

I begynnelsen var Ufo, och Ufo var hos Gud. I slutet var Ufo också till. I slutet på berättelsen. Ufo är hunden som aldrig kan dö, och han hoppar ut ur en bil och följer med en kvinna i övre medelåldern då hon går mot en stuga med havsutsikt. En gammal röd stuga, med en strandbastu nere vid stranden. 

Gud såg att människan behövde en bästa vän, det var därför han skapade Ufo. I Ufos själfulla ögon finns all visdom och alla kunskapens skatter, och de finns där för människan att begrunda om hon förmår stilla sig och ta emot. Margaretha tog emot, fick och gav. Kärleken, alltings källa. 

Ufo kommer till den som behöver honom. Nu går de tillsammans ner till Erik och den utlovade frukosten. 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *