…och nä, dem ids jag inte fotografera. Dagens photochallenge är mönster, men min hjärna är för trött för att hitta ett lämpligt motiv och jag är för all del glad över att jag inte sett så många fästingar att de skulle bilda ett lämpligt fotografimönster, he he.
Vovven och jag är på tu man hand i skären. Men jag överväger att sova på loftet i natt och låta henne sova ensam på bottenvåningen efter att nyss ha plockat bort två vilsekomna fästingar ur min säng. Samtidigt är jag nöjd över att jag tämligen oberört kan pina ihjäl dem och slänga dem i kaminen med ett ”menäääh” i stället för att gå omkring och rysa och vara illa till mods. Fast jag får lov att erkänna att det känns som att det kryper lite överallt nu efteråt 😀
Är de arma kräken redan i farten? Man skulle ju tro att kylan skulle avskräcka lite.
Jo, de har varit i farten ett tag fastän det har varit svalt. Hittills har det inte funnits särskilt mycket fästingar där vi bor, varken hemma eller i skären, men nån enstaka brukar man kunna se då och då. Vi har preparerat både hund och katter med Frontline Comp, kanske därför fästingarna inte hade bitit sig fast på hunden… Militärsonen blev biten av en fästing för ett par veckor sen när han var hemma på permission. Han hade en katt med sig i sängen och mitt i allt märkte han att en liten fästing bitit sig fast i vecket mellan pek- och långfinger. Antagligen hade katten burit in den.