Vissa brukar ha en ”tipaton tammikuu”, alltså en januari utan alkoholdrycker. Jag hade i stället tänkt ha en ”kahviton tammikuu”, en januari utan kaffe. Detta på grund av att jag har problem med stressmage då och då, så att jag får antingen magkatarr och/eller IBS-besvär. Det jag nu har dragits med en längre tid är alltså gastrit, inflammation i magsäckens slemhinna (jag känner igen besvären och har tidigare fått krämpan diagnostiserad med gastroskopi). Det enda jag egentligen har märkt att jag inte tål så bra (förutom laktos) är kaffe, så jag tänkte att jag ska ha ”kaffepaus”.
Det borde ju vara lätt att låta bli att dricka kaffe. Jag får inga abstinensbesvär som huvudvärk o.dyl. om jag inte dricker kaffe. Det enda är att jag kan bli väldigt kaffesugen, och att vissa saker inte smakar så gott om jag inte får dricka kaffe till. Hursomhelst hade jag lagt en lapp med texten ”Y ska int ha na kaff 🙂 ” på kaffeburken här hemma, för att familjemedlemmarna inte i missriktad välvilja skulle brygga kaffe till mig. I dag tog jag bort lappen. Jag har fuskat såpass många gånger redan. Och så har magen faktiskt hållit sig på mattan i ungefär en vecka nu.
Minska på stress, var det första rådet. Om det är något jag har gjort under de senaste närmare fem åren (dvs. efter burnouten) är det att minska på allt som kan ge stress. Tyvärr är det också så att stresskänsligheten har blivit enorm. Det behövs inte någon stor sak för att jag ska få stresskänslor. I synnerhet när det gäller jobbet, har jag märkt. Jag tror att jag skulle behöva få en förändring där. Inte för att jag inte trivs, jag gillar mitt jobb, men det känns för krävande. Hursomhelst är det inte läge att under pågående samarbetsförhandlingar föra fram önskan om att få byta arbetsuppgifter.
Ofta talas det ju om att man ska ”gå ut ur sin bekvämlighetszon”. Snart börjar jag se rött om jag läser om det en gång till. Jag vill in i bekvämlighetszonen. Jag har ju för sjutton befunnit mig utanför den i snart 40 år, är jag inte värd att få ha det lite bekvämt nu?
Suck. Men nu ska det smaka gott med en mugg kaffe.
Ja, man få lov att känna sina gränser och säga nej när det behövs. I min ålder blir det nog mera att komma in i bekvämlighetszonen, dessvärre.
Kaffe skulle jag nog ha svårt att avstå, då det blivit en inrotad vana. Speciellt morgonkaffet är guld värt och det tar jag på tom mage … Först efteråt blir det lite müsli som späder ut kaffet i magen.
Kaffe på tom mage har min mage aldrig klarat av…. om jag ska ha kaffe på morgonen ska det vara en rejäl frukost först, annars är dagen förstörd. Förr var det eftermiddagskaffet som var viktigast för mig, numera är det vanligare att jag dricker kaffe på morgonen eller efter lunch. Men alltid mat först!
Har inga besvär gällande kaffe,men har inte någon hög konsumtion heller. För sådär 20 år sen fick jag för mig att sluta dricka kaffe,och jag hade ett uppehåll på 10 ! år. En härlig sommarmorgon på en brygga i skärgården trillade jag dit.
Har man en gång varit utbränd, är man nog lite ”krockskadad”. Om än man blir i körskick, tror jag inte man kommer upp i nån toppfart längre. Undrar förresten om det inte är yngre,friska personer som vill ut ur bekvämlighetszonen,vad de nu sen riktigt avser med det. Har man snurrat några varv i livets centrifug,så är det bästa som kan hända att få skvalpa omkring i lugna vatten. Tummen upp för bekvämlighetszoner! 🙂
Trevligt att vi är flera som inte har något emot att vara i bekvämlighetszonen 🙂 Jag har mest uppfattat det som att man på något sätt är inskränkt, eller omedveten om andras behov, eller att man inte bryr sig och inte vill lyfta ett finger för andra om man är i bekvämlighetszonen. Och att man är rädd för förnyelse. Men jag har liksom aldrig hunnit dit… Visst vill jag fortfarande bry mig, men med förnuft.
Man kan ju dra in andra i sin bekvämlighetszon så får de också lugn och ro, och så slipper vi omaket att ta oss ur den. 🙂
Det skulle säkert vara det allra bästa om man kunde göra så! 🙂
Jag har också stressmage och därmed tendens att få magkatarr.. Kaffe tål min mage inte så bra, så egentligen borde jag väl inte dricka det alls. Men hände ibland iaf då jag bodde på Teneriffa och var sambo med en italienare – svårt att vara kaffe-absolutist då..! Vet iaf idag bättre än att dricka två espresso på en och samma dag, blev soffliggande i några timmar och mådde skit efter det… 😉
Det konstiga med min anti-kaffe-mage är att det periodvis går att dricka flera koppar per dag och andra gånger inte alls… men bäst är det om jag håller mig till högst en mugg per dag. Det är mera sällan jag dricker espresso. En av mina vänner, som också har känslig mage, säger faktiskt att espresso funkar bättre än vanligt bryggkaffe för hennes mage!