Jag brukar inte göra upp listor över vad jag har tänkt läsa, jag bara läser och läser, eller låter bli. Johans läsutmaning inspirerade mig i alla fall i dag till att plocka fram de böcker som jag har på lager och tänkte läsa så småningom.
Vissa av böckerna har jag haft ända sen i somras. Som ni ser är det mest kriminalromaner. Lite spänning och äventyr i tillvaron. Men också en Nobelpristagare (vann ska man rist kåssi), en diktbok och en österbottnisk berättelse.
Med Nobelpristagarna brukar det vara så, de få gånger jag ger mig på någon av dem, att jag inte riktigt förmår uppskatta deras storhet. Antagligen är det mig det är ”fel på”, jag vill förmodligen ha något mera lättsmält, för det mesta. Diktboken ”Blåa möten” är skriven av min f.d. studiekamrat Maud Björk-Wiklund. Jag köpte den före jul, och tänkte mig att jag skulle sitta och begrunda Mauds fina dikter under jullovet. I stället sov jag mest. Men då har jag ju det trevliga framför mig, det är ju inget som säger att det måste vara lov för att jag ska kunna njuta av dem. Den österbottniska boken ”Utan nycklar till livet” av Anni Nyström, fick jag i julklapp av min arbetskamrat, dotter till författaren. Den hade jag också tänkt läsa under jullovet, men det blev inte av. Samma orsak där också – tröttheten som gjorde att jag sov/vilade sisådär 14 av dygnets 24 timmar i två veckor.
En orsak till att det går lite trögt med mitt pappersboksläsande är att jag så gärna vill sticka eller virka samtidigt som jag läser. Det är en sån njutning för mig, att sitta innesluten i min bubbla i bokens värld, med den trösterika mjuka känslan av garnet i händerna. Känslan av att liksom ”göra nånting” som jag klarar av. Att se på tv klarar jag fortfarande inte av någon längre stund. För mycket intryck. Utmattningsdepressionen tar sin tribut på olika sätt hos olika människor. För mig är det medmänskligt umgänge och kombinationen av snabba bildbyten och ljud som stressar mest. Plus allt som kräver koncentration i flera timmar. Högst två timmar av vaddetnuär, sen blir det bara tungt.
Vad har jag då läst på sistone? Jo, jag segar fortfarande vidare då och då med den där ”The Mind Gym”-boken, och den är fortfarande inte i min smak. Så gjorde jag något som var nytt för mig – köpte en e-bok som jag läst i iBooks. Jag har laddat ner två gratisböcker i iBooks, men inte kommit mig för att läsa hela, de har inte varit tillräckligt inspirerande. Den ena av de inte-så-inspirerande böckerna är Pride and Prejustice (av… få se nu, hjärnsläpp… nån syster Brontë?), den andra är Drömtydning (på engelska) av Sigmund Freud. Den jag köpte – och läste är något helt annat, nämligen Fifty Shades of Grey som ”alla andra” läste för något år sen. Det funkade överraskande bra att läsa den på iPaden och/eller iPhonen, och det kunde jag också göra medan jag stickade. När man bläddrar på paddan eller i telefonen behöver man ju inte kämpa med att få boken att hållas öppen medan man håller i sitt handarbete. Läsupplevelsen, då? Så där. De drygt 100 första sidorna kändes som vilken Harlekinroman som helst. Jag hade hört väldigt olika åsikter om den, så det var intressant att bilda sig en egen uppfattning. Min största behållning av boken var igenkänningsfaktorn i hur mycket man är beredd att ge vika för att få vara tillsammans med den man älskar. Eller, i vidare bemärkelse, att ge vika för något man väldigt gärna vill (t.ex. ha ett jobb), trots att det också för med sig sånt man inte gillar eller riktigt vill gå med på. Jag ska nog läsa del 2 och del 3 också, så småningom. Och jo, jag läste den på engelska. Jag läser helst böcker på originalspråket, om det är ett språk jag behärskar tillräckligt (svenska, finska, engelska, tyska, norska, danska).
Vidare har jag läst VIP-rummet av Jens Lapidus som ljudbok. Den gillade jag också. Nu håller jag på med Snabba cash av samma författare. Jag tror faktiskt att de böckerna vinner på att läsas i ljudformat – uppläsarna är så skickliga. Sen finns det uppläsare som gör tvärtom, alltså så att man tappar intresset. Jag lånade och började lyssna på en Sherlock Holmes-bok, på engelska. Och hur i all sin dar har man inte en uppläsare med brittisk accent på en sån bok? Det störde mig, samt att hon läser så entonigt och skolbarnsaktigt, så den tänker jag inte lyssna vidare på.
Jag läser ju en hel del i mitt jobb också, men eftersom jag bara jobbat tre dagar än i år har det inte blivit så mycket, endast en doktorsavhandling som jag läste i fredags eftersom jag skulle sitta i betygsnämnden och vara med om att bedöma den.
Klockan går, nu ska jag stiga upp härifrån, det får bli mer om mitt läsande en annan dag 🙂
Bra att få lite boktips. Det brukar vara svårast för mig att hitta en bok jag verkligen vill läsa. Ibland går man på en nit och då är det lite surt. Laddade ner en bok tsom jag blev ekommenderad till läsplattan i julhelgen och det visade sig att jag läst den för två år sedan … Man får bara en bok i veckan, så ”tä va he tå”. Fick ta en gammal ur hyllan som jag också läst för många år sedan.
Jo, Kicki, det är verkligen förargligt att man bara får låna ett begränsat antal om man går på en nit. Visst kan man köpa elektroniska böcker också, men om man ändå i regel bara vill läsa dem en gång känns det bättre att låna.
Nu syns ditt foto och bilden blir större så jag kan se vilka böckerna är när jag klickar på den, så ge inte upp med foton! 🙂 Tror inte jag skulle orka läsa just de där böckerna, men det kan ju hända att de är bra.
Det där med vad som är bra är så subjektivt, lma7. Den här gången satte jag in fotot på ett annat sätt, kanske det är bättre 🙂
Jag har inte kommit mig för med de elektroniska alternativet. Ljudböcker har jag prövat,men då jag lyssnade i bilen blev jag jättesömnig,så det fick jag sluta med.
Nobelförfattare har jag svårt att greppa,så de får vara. Just nu väntar Jolin Slottes bok ”Närhelst hon kommer” på att bli läst. Har lånat den från bilioteket. Man får hålla koll på lånetiderna nu,det har blivit dyra böter.
Jag började med ljudböckerna då jag var sjukskriven, Måsa-mållon. Då klarade jag inte av att läsa själv, det var för tungt. Att läsa ljudböcker medan jag låg på soffan blev en tröst och någonting att ”göra” då jag inte klarade av att vara uppe. Ibland somnade jag mitt i, men det tog jag inte så hårt 🙂 Sen när jag började må bättre och började sticka kändes det som en så fin kombination att lyssna och sticka så jag har fortsatt med det även om jag klarar av att läsa själv numera. Jolin Slotte tror jag inte att jag har läst något av, tack för tipset! Efter att jag skrev inlägget har jag läst Gideons ring – den var spännande, men intrigen är ganska rörig. Och så har jag börjat på Dö med mig, det är författarens debutroman så hon är en ny bekantskap för mig. Den verkar också bra, sådär underhållande som jag i regel tycker att kriminalromaner är.