För många år sen bestämde jag att det år jag fyller 50, ska jag inte dricka någon alkohol alls. Det är nu det, 2012. Inte för att jag dricker alkohol särskilt mycket eller särskilt ofta annars heller, så mig bekommer det inte, även om jag t.ex. tycker om att dricka ett glas vin eller två till en god middag. Det intressanta med den här saken, att inte dricka (särskilt mycket) alkohol är de reaktioner man väcker. Man borde liksom ha nån orsak att avstå, tycker ”folk”. – Vad synd om dig som alltid kör bil till festerna, säger folk. Och det tycks inte riktigt ”hjälpa” att jag förklarar att det är helt ok, och att jag tycker att det är roligt ”ändå”, att det inte spelar någon roll för mig om jag får dricka alkohol eller inte.
Hursomhelst, det är ändå lättare att avstå från alkohol och bli ansedd som en tråkmåns eller som någon som det är lite synd om, än att avstå från t.ex. kaffebröd. Folk kan t.o.m. ta illa upp om man inte äter det som de har bakat eller köpt och gjort sig till för att man ska bli glad. Jag har inte märkt att folk skulle ha samma kärleksfulla och emotionella inställning till alkohol. Om man säger nej tack till en kaka, är det som om man skulle säga nej tack till deras kärlek eller till dem som person. Märkligt att det ska läggas så mycket känsla i ett bakverk…
Sen är det förstås snopet om man bjudit folk på mat och inte är informerad om eventuella allergier eller att någon gäst är diabetiker eller vegetarian eller vad det nu kan vara. Gärna vill man ju veta sådant på förhand, så att man kan anpassa det man bjuder på efter gästerna.
Men det där nej tack till kaffebröd, det är tydligen väldigt känsligt…
Har märkt samma sak, om man inte äter det som bjuds måste man ha en giltig orsak, hmmmm. Det skall då förklaras i alla termer som finns och ändå kan det komma ”men en liten bit kan du väl ta”. När det varit alldeles omöjligt har jag frågat: Hur nära är ambulansen stationerad? 😉 Ha en trevlig trettondag och stå på dej o lycka till med företaget. Kramar
Tack mumsen, jag hade en trevlig trettondag, hoppas du hade det också! Visst är det märkligt med allt det här förklarandet…
Jag hade inte smakat någon alkohol förrän jag fyllde 50. Men då jag gick på kursen ”Från ingenjör til YH-ingenjör” så ingick det i undervisningen ”Vett och etikett” att vi hade besök från Alko så eleverna fick vara med på vinprovsmakning. Så nu kan jag skryta med att jag åtminstone har provat.
Kanske det kan räknas till sånt där ”pröven allt, behållen vad gott är”, AH? 🙂
Man tycker det skulle bli mera ”normalt” att folk inte vill/kan äta/dricka allt som bjuds just pga alla allergier och dieter men det är tydligen ännu väldigt svårt att acceptera. Jag dricker gärna vatten både istället för kaffe och vin/öl och många gånger har jag upplevt att det varit helt ofattbart att jag inte ens vill ha te eller saft! Och när det bjuds på vin/öl separat har det hänt att jag inte fått någonting även om jag sagt att jag gärna dricker vatten. Vatten får man tydligen bara dricka till maten?
Roligt att du bloggar igen; jag läser ofta din blogg även om jag sällan kommenterar. Sköt om dig!
Tack Ann-Marie, sköt om dig du också! Ja, framför allt när det gäller allergier borde ju folk förstå att det faktiskt kan vara farligt att äta sånt som man inte tål. Men vad konstigt att du inte fått vatten när du svarat så där, det förstår jag inte?
Det mest provocerande jag gjort i mitt liv,var att avstå bakverk och sötsaker utan ”giltig”orsak(vem bestämmer vad som är giltigt,förresten?)Kom så småningom fram till att det av nån anledning tog i folks dåliga(?) samvete, de kände sig av nån anledning sämre för att de kanske också ”borde” klara av samma sak. För mig var det ingen prestationssak,ingen klara- av grej att vara stolt över,och jag satte ingen press på mig själv och inte på andra.Jag tog bara ett beslut,som visade sig vara väldigt bra och som jag inte ångrat.Att det skulle vara så svårt för folk att acceptera,blev nog en överraskning för mig.Numera säger jag att det är av ”hälsoskäl” jag lämnat bort det söta,och det stämmer ju bra, för det borde ju vara en del av friskvården ,inte sant?
Visst är det märkligt med de här ”giltiga orsakerna”, måsa-mollon. Nu kan jag förvisso också skylla på att alkohol inte passar ihop med min medicinering, om jag skulle behöva ha något att skylla på. Men för mig är inte heller det här med alkohol någon prestationssak att vara stolt över. Det skulle det vara om jag hade haft alkoholproblem. Om man har såna, och sen lyckas bli nykter och delta i fester där andra dricker alkohol och man själv avstår, då är det verkligen en prestation. När maken och jag gifte oss serverades ingen alkohol på bröllopet, och då var det en av gästerna som var nykter alkoholist som med tårar i ögonen tackade mig extra mycket efteråt, för att det var så fantastiskt att han hade fått vara med och att det var första gången han var nykter på ett bröllop. DET är en prestation.
När det gäller bakverk och sötsaker är det förstås annorlunda, även om man numera också erkänner att det finns något som heter sockerberoende. Jag tror att det ligger mycket i det där som du skriver, att andra får dåligt samvete för att de äter ”sånt” och du klarar av att låta bli. Det är rätt tröttsamt också att få höra, som jag ofta får, ”ta en kaka till nu, du får ju äta, som är så där smal”. (Tror de att jag kan äta hur många kakor som helst och hållas så här… eller missunnar de mig att vara smal och tycker att det skulle vara rätt åt mig eller döva deras samvete om jag också blev rundare… eller tycker de på riktigt att jag är lite för mager och att jag skulle klä i lite mera hull… nåja.) Visst är det en del av friskvården att avstå – eller tillåta sig, för den delen! – något av hälsoskäl!
jag tackar gärna ja till konjak till kaffet, bakverken är det sämre med….åt säkert alldeles för mycket bulla i barndomen, numera äter jag ingenting sött, men om nån sku komma med en räksmörgås, dåååå….akta fingrarna!
Äter du inte ens choklad, Haje? Det tror jag att jag skulle ha svårast att avstå ifrån helt, även om jag inte äter choklad varje vecka eller kanske ens varje månad. Länge sen ni varit hit till oss, förresten, jag får lägga det där med räksmörgås på minnet om det blir aktuellt 😉
Nä, det enda söta jag konsumerar är sockret i kaffet (en bit i en kopp, två bitar i en mugg). I yngre år åt jag mycket salmiak, och i barndomen doppade jag som sagt bulla i kaffet, men nu har jag ingen som helst lust efter något i den vägen. Choklad har jag aldrig varit nån stor vän av. Däremot håller jag mig för det mesta med en påse salta nötter av något slag i dörrfacket i bilen.
javisst är det märkligt hur det kan te sej :)) och visst är det underbart då man kan ha roligt utan alkohol….verkar nästan som om en del inte betror sej det 😉 nåja, jag är ingen nykterist heller, tar ett glas ibland men aldrig så jag skulle bli hög i hatten eller ding i bena…. och för ett år sen bestämde jag mej att då jag blir 50 då ska jag dra i handbromsen o. börja leva ett stressfritt liv…..har verkligen lyckats bra hittils :)lycka till med ditt beslut!!!
Det där med ett stressfritt liv låter som ett väldigt bra beslut, Gilla! Jag lever ju också ett så långsamt liv just nu att det är ytterst sällan jag känner någon stress. Jag är liksom bortom den känslan…