tantattribut

Jag är inte bara tant, jag är bloggtant och musketant också. Men, underligt nog, finns det vissa tantiga attribut jag har svårt att identifiera mig med. Inte nog med det, vad man tycker är ”tantigt” (och… en smula töntigt, eller vad man ska säga) tycks variera. En tantig sak som jag har svårt att förlika mig med är dragkedjor på stövlar.

Dottern har redan för flera år sedan försökt förklara för mig att dragkedjor på stövlar är helt ok och inte ett dugg tantigt. Jag har inte låtit mig övertygas. Jag har stövlar och stövletter med dragkedja, men jag skulle föredra att de var utan. För mig signalerar dragkedjorna övervikt, hög ålder och otymplighet. Att man inte får på sig stövlarna utan att behöva en dragkedja, som man stånkande och pustande drar igen över sina svullna vrister. Missförstå mig inte, jag ser inte ner på överviktiga, äldre, inte så viga damer. Jag tycker mycket om sådana damer också. Jag tycker bara att jag själv inte riktigt nått det stadiet ännu.

Tant har jag ju varit i snart 20 år (åtminstone), då jag på min 30-årsdag blev utnämnd till tant av några anonyma kompisar som hade gratulerat mig i tidningen. Själv hade jag inte hunnit läsa det, då jag hämtade dottern på dagis, och en av de andra mammorna glatt sa ”Man får gratulera tanten!” och jag tackade en smula förvirrat och undrade hur hon visste att det var min födelsedag… 🙂 Men, utan omsvep gick jag med på att vara tant, det var inget problem…

Även om jag fortfarande får på mig stövlar utan att behöva dragkedja, har jag fått krypa till korset när det gäller progressiva glasögon… det är lite annorlunda, men ändå ett åldersrelaterat attribut jag haft svårt att förlika mig med. Men visst är det roligt att se bra, och jag tycker faktiskt jättemycket om mina nya, röda glasögon!

0 reaktioner på ”tantattribut”

  1. Nånej, nu håller jag inte alls med! Stövlar med dragked hade jag redan i min ungdom. Stiliga långskaftade med platåsula och dragked. De skulle aldrig ha gått på annars, så smala var de i skaftet. Utan dragked blir skaften ofta påsiga och det är inte så snyggt. Kan nog på rak arm säga att jag bara haft något enstaka stövelpar utan dragked.

    1. 🙂 Du tycker som min dotter du då, Kicki! Det kan nog hända att jag hade stövlar med dragked också i min ungdom, åtminstone i barndomen, minns jag. Men jag tror inte att jag har haft just de där modellerna med smalt skaft, och inte såna med platåsula. Jag minns att min bästa vän i gymnasiet hade såna, och dottern har också haft såna för några år sen (och hävdade förstås att det inte var ett dugg tantigt 🙂 ). Jag har föredragit stövlar med lite western-stil och ofta velat ha byxbenen inne i stövelskaften, förstås beroende på mode och sånt genom åren, när det har varit modernt med vida byxben har byxbenen förstås varit utanpå. Genom åren tror jag nog att jag mest haft smala byxben instoppade i höga stövlar.

  2. Jaja, smak och tycke ska man inte diskutera. Jag är evigt tacksam för att det finns stövlar med blixtlås, annars skulle jag inte hitta nåt att ha vintertid. Jag har smala vrister, men feta vader, är allmänt överviktig, ser inte utan progressiv hjälp och stånkar och pustar när jag ska klä på mig fotkläder. Så jag är übertantig. Men strunt samma så länge hjärnan håller sig pigg och vettet finns kvar. Det lilla jag fick vid födseln. 😀

    1. 😀 I alla fall inte diskutera i termer av rätt eller fel smak, Mobilamamma. Men det kan vara intressant att reflektera över hur man själv tänker och hur andra tänker och hur det kommer sig att man tänker som man tänker 😀

      Jag stånkar inte, men i stället är det inte så mycket bevänt med hjärnans pigghet, och vettet tror jag vi ska låta bli att diskutera 😀

  3. att ha stövlar med dragkedja tycker inte jag alls hör till tantåldern, förrästen har jag aldrig tänkt den tanken, vad som hör till tantåldern…i t.ex. dagis, speciellt då familjegruppdaghemmen blir alla kallade för tanter som sköter om barnen, oavsett ålder ;)så det brukar vi ha så roligt åt här hemma hos oss, då åldersskillnaden är 31 år, mellan mej o yngsta barnet,dotter, och båda är vi tanter 😀
    god fortsättning på nya året, med eller utan tantfasoner 🙂

    1. Så är det för mig också, Gilla och blottendag, när det gäller det där med tant-ordet – jag är uppvuxen med att kvinnor = tanter. Vi kallade också personalen i barnträdgården för ”tant”. Vi hade t.ex. en tant Magnhild, minns jag. Och en tant Gun. Sen när jag började folkskolan kallade vi också de kvinnliga lärarna för tant och de manliga lärarna för farbror. Det märkliga var att man sa tant + förnamn, men farbror + efternamn. Men vår hyresvärdinna kallades tant + efternamn. Hon skötte mig när jag kom hem från barnträdgården, tills mamma och pappa kom hem om dagarna.

      För mig är problemet med skor och stövlar att jag, sen jag fick problem med foten, varken kan ha höga klackar eller platta skor av t.ex. ballerinamodell. Så för mig är det framför allt modellen på skosulan som är avgörande. Helst ska ju mina skoinlägg rymmas i skorna också. Med finskor tycks det vara mer eller mindre omöjligt, finskor är inte gjorda för folk med ont i fötterna. Men om jag hittar skor som mina fötter tål, och som inte har dragkedja tar jag alltså helst såna 🙂

      God fortsättning på det nya året till er också!

  4. Med stövlar och skor är det väl nog så att man tager vad man haver – eller vad som går på. Du talar om en dragkedja – jag har två – på var sko. Men så är jag ju nog tant också sedan lääänge och mångdubbelt. Särskilt dagistiden blev det ju nog itutat att man var tant.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *