inspirerad av Kugge.
För första gången på många år är jag inte helt ledig i juli. Det är intressant, det här med semester och ledighet. När jag var under 40 år, gick det 18 år i sträck som jag inte hade betald semester. Året jag fyllde 40 var jag ledig hela sommaren utan lön, eftersom jag visste att jag hade jobb igen från och med september, och inte hade lust att anmäla mig som arbetssökande och riskera att få ett jobb och få problem med dagvård osv. Sommaren 2002 var en idealisk sommar att vara ledig hela sommaren. Det var varmt och vackert, och barnen och jag betade av badstrand efter badstrand runtom i Korsholm och Vasa.
2003 blev jag oförhappandes vald till avdelningsskötare vid Vasa Centralsjukhus och hade plötsligt en tillsvidareanställning. Wow. Men som nyanställd fick jag ju ingen sommarsemester det året. Följande år envisades jag med att jag ville ha semester i juni, och lyckades utverka det, trots att det tydligen var mer eller mindre självklart att det var i juli som chefer ska vara lediga. Sen fick jag lov att ha ledigt i juli följande sommar. 2006 bytte jag jobb igen – jag fick en betald doktorandplats som jag inte kunde tacka nej till. Ingen sommarsemester alltså, men det gick bra att jobba på distans, t.ex. på badstranden. Och efter det har jag alltid varit ledig i juli, eftersom universitetsanställda i princip är lediga då när undervisningen ligger nere eller ges i sommaruniversitetens regi.
Missförstå mig rätt – jag vet alltså hur det är att inte ha betald semester, och det är fint att få vara ledig i juli. Ändå har jag önskat att jag nån gång skulle få vara ledig hela juni eller augusti i stället. Så nu, då jag har sagt upp mig från Åbo Akademi, bestämde jag att årets sommarledighet ska bli i augusti.
Första tanken under månadens första morgon:
Uff, undrar om jag ska stiga upp redan.
Jag ska jobba med:
Personal Training och eventuella andra uppdrag som dyker upp. Det mesta av min lilla arbetstid går åt till Wonnes Sommaryoga, som jag håller på distans. Samt till att skriva och planera höstens verksamhet. Och till att förkovra mig. Gå ett par kortkurser och fortsätta läsa på nätkursen Trigger Point Therapy.
Jag ska skriva:
Blogginlägg och en summering (för mig själv) av de två-tre senaste åren. Vilka mål har jag lyckats med? Vilka har jag inte uppnått och varför? Vill jag fortfarande uppnå dem? Varför? Varför inte?
Maträtt jag vill testa:
Den testade jag faktiskt redan under månadens första dag. En kålsallad. Receptet finns här, på finska. Fast jag åt den inte med grynkorv, utan med broiler. Jag vill inte vara fördomsfull, men grynkorv låter inget vidare.
Jag har mest lagt tid på detta som äntligen förverkligas:
Sommaryogan. Den är definitivt ingen ekonomisk storvinst, mera ett utslag av goodwill och av att erbjuda ”mina” yogisar och andra intresserade en möjlighet till att yoga nu när IRL-verksamheten ligger nere. Ekonomiskt skulle det definitivt löna sig att hålla IRL-yoga i stället mot en överenskommen ersättning. Efter att jag hunnit planera kursen och fått deltagare visade det sig att jag kunde ha fått hålla några yogapass IRL i juni, men det är bra så här. Nu får jag för första gången känna på hur det är att ordna och administrera en kurs själv. Vilket gör mig än mer övertygad om att jag valt rätt, då jag helst håller kurser mot faktura och nån annan är arrangör. Och så får jag öva mig på distanslösningar. Jag som undervisat på distans, eller ännu mera, använt mig av s.k. flerformsundervisning i minst 10 år, har MYYYYYCKET kvar att lära. Tekniken utvecklas och (kanske inte) jag med den. Fy bubblan vad det är svårt att få tekniken att samarbeta med att ladda upp färdigt inspelade videor. Och om jag kör Facebook live, så är det svårt att få till en bra ljud- och bildkvalitet. Vidvinkelobjektivet som jag beställde i april har inte kommit än… och stereomikrofoner, som rekommenderas, får man tag på senast i slutet av juli… Så blev det när ”alla” skulle jobba på distans.
En målsättning som är möjlig att nå:
Hm. Här kanske jag skulle kunna ställa upp ett mål gällande hur långt jag ska hinna med Trigger Point Therapy-kursen? Men åtminstone kommer jag att förverkliga att gå en kortkurs i att bli en ännu bättre online-instruktör. Och så hoppas jag på att hitta en lämplig online-kurs att gå så att jag blir certifierad STRONG Nation™-instruktör. Jag tror att jag håller på att bli tokig(are) av att inte få in i min hjärna hur de här tidszonerna fungerar. Jag vill ju inte anmäla mig till en onlinekurs som går mitt i natten.
Visst är det roligt med IRL-träning, inte ska jag helt och hållet gå över till onlineträning! Men det är bra att ha alternativ.
Den här boken ska jag läsa:
Oj. Jag läser hela tiden så mycket, (eller lyssnar på ljudböcker) och har flera böcker på hälft. Vilken ska jag välja? Fakta eller fiktion? Undrar om jag skulle orka lyssna på första delen av A Game of Thrones till slut (på engelska), trots att det är jobbigt med den überhurtiga uppläsaren?
Jag är mest kluven till:
Tja. Trots det där som jag nyss skrev om hur gärna jag vill välja själv när jag är ledig, kändes det som att jag väldigt gärna skulle vara helt ledig nu, då jag skickade in en revision av ett artikelmanuskript innan jag loggade ut från ÅA-jobbet i går.
Det här ger mig energi just nu:
Vetskapen om att jag får sova så länge jag vill, flera dagar i veckan. I morgon ska jag träffa en PT-kund kl. 10 i Vasa, och före det tänkte jag träna själv, så då blir det till att ställa väckning. Annars får jag sova tills jag känner mig redo att stiga upp.
Det här ser jag mest fram emot:
Just nu ser jag faktiskt mest fram emot morgondagen, eller rättare sagt kvällen, då vi ska fira mellansonen som fyllde 25 i lördags. Men på sikt – jag ser fram emot att vi ska få hem våra nya kattungar i slutet av månaden.
Hur ser din juli ut?