att ge ut en bok själv del 1

…läs: ”Vonnes erfarenheter av att ge ut en bok själv, del 1”. Jag är ju inte där än, bara på väg.

Det första du behöver är ett manuskript. Alltså, att du har skrivit texten som ska bli en bok. Om du inte befinner dig i det skedet än, blir diskussionen liksom en annan. Då kan du t.ex. delta i någon skrivarkurs, så får du hjälp och inspiration! Det har jag inte gjort, men det skulle säkert inte skada. Jag skrev mitt manus som ett infall med flera års erfarenhet av professionellt skrivande, handledande och granskande av andras texter i ryggsäcken. Det här är alltså mitt första prosaförsök. Tidigare har jag kunnat börja på en idé, skriva nån sida och tycka att ”nu vart ju int dehäär na braa” och så har jag slutat. En dikt fick jag publicerad i Vasabladet en gång, och så har jag fått två recept publicerade: ett i Allers och ett i boken ”Sallader från Österbotten”. Det var länge sen. Någon novell har jag inte försökt mig på. Men det där med en roman, eller någon form av samlingsverk har funnits i bakhuvudet i åratal. När jag var relativt ny bloggare, år 2006, blev jag intervjuad i Radio Vega om mitt bloggande, och fick bl.a. frågan om huruvida jag funderat på att ge ut mina blogginlägg i bokformat. Jag skrev rätt långa berättelser, ett slags memoarer, på den tiden. Svaret var nej, för att jag upplevde bloggen som ett fritt forum där jag kunde skriva vad jag ville (och hur jag ville), medan det som ska publiceras utsätts för en helt annan granskning, och då börjar det lukta KRAV. Krav har/hade jag alldeles tillräckligt av i mitt liv, jag hade ingen som helst lust att utsätta mig för ännu ett. I samma veva, något senare, blev jag också erbjuden att börja kåsera (gratis) i en tidning. Jag tackade nej. KRAV, och utan betalt – å nä. Så roligt skulle det inte ha varit. Jag får ju redan skriva i bloggen, så mycket jag vill och när jag vill och om jag vill!

Om ditt manuskript inte är en roman, utan en annan typ av bok som ska ha illustrationer eller bilder, kommer saken i ett annat läge, det har jag inte erfarenhet av. Då måste ju nån rita eller fotografera, och om du inte är jättebra på sånt behöver du en samarbetspartner.

Nå, nu har du alltså ditt manuskript, säger vi. Då får du fundera på om du ska skicka det till ett förlag. Gör du det, så får du lov att VÄNTA. LÄNGE. Nån ska läsa det (om förlagsredaktören tycker att det är värt att läsas), och sen blir manuskriptet EVENTUELLT publicerat efter något år. Om du har skrivit bra, och om du har tur. I så fall får du hjälp med kostnader, marknadsföring osv., och får en viss kvalitetsstämpel som författare. Då kan det bli lättare för dig att få gehör för fler böcker framöver. Jag kollade med ett förlag, och de har över ett års väntetid tills nån eventuellt skulle hinna ta sig an mitt manuskript. Det kändes för länge.

Lyckas inte det, eller om du som jag kommer fram till att du inte (åtminstone inte i det här skedet) ens ids försöka, av olika orsaker, så kan du ge ut din bok själv. Då behöver du pengar. För det kostar att trycka en bok. Sen ska den dessutom marknadsföras och säljas. Hur mycket är du beredd att satsa? Vem kommer att vilja läsa din bok? Varför?  Om du inte har tillräckligt med pengar själv, eller gärna vill ha stöd för utgivningen, kan du söka om bidrag. Kolla t.ex. Fyrk för att hitta en lämplig potentiell bidragsgivare. Jag vill gärna ge ut min bok före jul, och valde därför t.ex. inte att söka bidrag från Svenska Kulturfonden, eftersom de inte ger bidrag retroaktivt. Jag fick plötsligt så bråttom (förmodligen helt i onödan) med att liksom få det här med boken ur världen 🙂 att jag inte ville vänta. Jag har sökt bidrag från en annan fond, för ungefär en tredjedel av mina utgifter. I pengar handlar det om att kostnaderna för att ge ut en tryckt bok i 300 exemplar kostar mig ca 1500 €, och jag sökte om bidrag för tryckningskostnaderna, dvs. ca 1000 €. Får jag inte bidraget, blir det desto viktigare att jag får sålt boken, eller hur 🙂 Jag vill ju ändå inte gå på minus. Och det blir alltså mitt företag som ger ut boken, inte jag som privatperson. (Även om det är typ samma sak, då jag har ett enmansföretag.)

Boken ska också korrekturläsas och redigeras. Nån ska kolla att du inte har en massa stav- och skrivfel, att texten petas in i ett format som är lämpligt för publikation. Man skulle ju kunna tro att Självutnämnda Språkpolisen Yvonne själv skulle kunna korrekturläsa (och det kan hon iofs), men det är ändå bra med fler ögon som ser på texten. Dessutom är jag van vid att läsa, skriva och granska en annan typ av texter, och har inte helt koll på vad som är bra format i en roman. Om det ska vara indrag, om det ska vara raka marginaler, om det ska vara tom rad mellan stycken osv. Sånt är delvis en smaksak, men delvis också något som Beprövad Erfarenhet kan bidra med så att boken blir mer läsarvänlig.

Jag valde att anlita Existens kommunikationsbyrå för hjälp med det här, samt för hjälp med att få en pärm på boken. Som mina läsare säkert har märkt, är det här med bilder, estetik och vad som lockar folk att läsa inte min grej. Jag skriver, och tänker ”skit samma om nån läser”. Det är inte bra i marknadsföringssyfte. Då kan det vara bra att ha nån som styr upp detta och fixar t.ex. en tilltalande pärm på boken.

Eftersom man gärna ska höra sig för hos flera innan man bestämmer sig för vems tjänster man ska anlita, skickade jag också en förfrågan till Scriptum. Deras förlagstjänster låter bra, när man läser på hemsidan. Dessvärre har de inte behagat svara. Jag krusar ingen, så jag väljer den som på riktigt vill erbjuda sina tjänster.

(Lite liknande var det förresten när jag skulle välja bokförare till mitt lilla företag. Jag skickade offertförfrågan till fem eller sex bokförarfirmor. En svarade direkt, hövligt och intresserat, och den valde jag. En annan svarade närapå direkt att de tyvärr inte hade möjlighet att ta fler kunder nu. En tredje svarade efter ett par veckor, synnerligen kortfattat. Jag tackade genast de som svarat och skrev att saken hade ordnat sig, jag hade fått en bokförare. De övriga har fortfarande inte svarat alls…)

Boken ska också tryckas. Jag skickade offertförfrågan till tre tryckerier. De har blanketter för sånt, och vill veta bl.a. hur många böcker man har tänkt trycka, i vilket format och om det ska vara mjuk eller hård pärm. Jag valde A5 med mjuk pärm.

Ett tryckeri svarade snabbt, ringde upp redan följande dag (eller om det var två dagar det tog), och efter att vi diskuterat fick jag offertförslaget som jag godtog. Inte minst pga. att de två övriga fortfarande inte svarat.

Nu har jag kommit så långt att jag precis skickat in det färdiga (hoppas vi) manuskriptet och den färdiga pärmen till tryckeriet. Fortsättning följer…

IMG_1999
Fotot tog jag i somras när jag höll på att gå igenom provläsarnas kommentarer och begrunda vad jag eventuellt skulle korrigera eller komplettera på basen av dem. 

 

 

 

 

 

5 reaktioner på ”att ge ut en bok själv del 1”

  1. Ja det är sannerligen ett åtagande ett ge ut en bok själv, något jag själv också funderat på från och till. Få se om jag får gå samma väg som du eller om jag får en chans på förlag! 🙂

    1. Fördelen med att ge ut själv är, som jag ser det, framför allt att jag får bestämma mer själv än om jag ”säljer mig” till ett förlag. Men, Anne Manner på Existens (som själv fått 11 böcker publicerade) säger att det också går att dra tillbaks sitt manus från ett förlag om man inte vill gå med på de ändringar som de föreslår. Det tyckte jag var trösterikt. För jag vill ju fortfarande att min text ska vara MIN. Jag har fått alldeles tillräckligt av anvisningar, handledning, inverkan och påverkan när det gällt publicering av mina professionella texter för att vilja ha särskilt mycket av den varan när det gäller prosa.

  2. Scrollade din blogg, och i ett av inläggen skrev du att du inte orkar med rörliga bilder+ljud mer. Det vill säga tv. Samma här, trodde jag var enda. Därför så underbart med svenska yle, där det mesta finns i text. Tyst och lugnt.

    1. Jag vet inte om det är ”rätt” att säga att det var trevligt att höra att vi är fler, men du förstår säkert hur jag menar 🙂 Folk brukar ha svårt att förstå det där med att jag tycker att tv är så jobbigt att jag nästan mår fysiskt illa… jag tror att de där flimrande bilderna är ännu värre än ljudet, men kombinationen är värst.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *