…vem knaprar på mitt lilla hus? har jag för mig att häxan sa i någon variant av sagan om Hans och Greta. (Är det en råtta eller en mus? och då svarade barnen något i stil med ”nej, det är bara vindens sus” där de stod och tuggade och åt upp häxans hus allt vad […]

…var det jag skulle skriva om, jo. Jag tror att jag var i övre tonåren när jag för första gången fick höra ”du är alltid så positiv”, då sagt som en komplimang eller åtminstone på ett uppskattande sätt. Jag minns att jag blev överraskad, och tänkte efter, och kunde konstatera att jo, det är jag

…är du då? brukade äldre människor fråga då jag var liten. Och man kunde tycka att frågan var lite fånig, men svarade snällt vad föräldrarna hette. Jag tyckte också att det kändes en smula roande då jag kom så långt i livet att jag blev bekant med nya människor vars föräldrar jag kände, eller då

Bambi har utlyst en tävling på sin blogg, och jag tänkte tappert göra ett försök att delta, som omväxling till att skriva om dygder och sånt. (Jag återkommer nog bl.a. till det positiva tänkandet nån dag.) För att delta  ska man 1. Blogga om tävlingen, och skriv ett inlägg om hur du helst skulle spendera

Att ha ambitioner i livet är nog viktigt. Att formulera mål, och ha någonting att se fram emot, att jobba för. Som så mycket annat kan ambitionerna förstås slå fel, eller sättas för högt. Eller för lågt, om man får tro Mr Gyllene medelväg, alltså Aristoteles. Enligt Aristoteles är nämligen ambition i likhet med besinning

Antagligen har jag skrivit om det förut, men i den här kölden aktualiseras ämnet igen. Också med tanke på det där med förnuft osv. När det blir så här kallt ute, fryser jag också inomhus, även om det skulle vara varmt inne. Maken brukar säga att jag har något fel på termostaten. Blotta vetskapen om

…var det då, alltså. Är förnuftet ”huvudet”? Mja… det tror jag skulle vara en alltför grov förenkling. Varför är det förresten så intressant, det här med var det ena och det andra ”sitter”? Intressant tycks det i alla fall vara, något som redan de gamla grekerna funderade på. Och på Jesu tid tänkte man tydligen

Som en fortsättning på föregående tema, och också på det som Uupee skrev nyss, tänkte jag skriva ner några tankar om besinning. Besinning är bl.a. en aristotelisk dygd. Konsten att inte rusa iväg hals över huvud och följa sina flyktiga känslor för det ena och det andra, kan man kanske säga. Häromdagen hade vi en

Det finns många saker här i världen som man får motstridiga budskap om. Bland annat det här med att lyssna på sin kropp och vad den vill. Nu försöker jag ju vara väldigt lyhörd för vad jag orkar med, eftersom jag fortfarande är så bräcklig efter min sjukskrivning, så om kroppen säger att jag ska

Tiden går, och vardagen har återvänt. Märkte nyss att jag inte skrivit något blogginlägg på två veckor, oj, det var länge. Och så tänkte jag på det här med oxveckor. Jag har alltid haft lite svårt att förstå det där. Att vintern efter jul på något sätt skulle vara lång och tråkig. (Och vad har