Oj, vad länge sen jag skrivit senast! Inte har jag läst bloggar heller, annat än någon enstaka, så det kan ha hänt massor här som jag är totalt omedveten om. Jag har helt enkelt haft en sämre period, då jag varit oerhört trött och eftersom jag verkligen försöker välja vad jag satsar mina krafter på […]
– Är du egentligen mera introvert än extrovert, frågade psykoterapeuten mig under vår senaste terapisession. Mitt svar blev, efter en stunds eftertanke, att jag egentligen upplever att jag är både och, och det ganska starkt. Alltså både utåtriktad och inåtvänd. För närvarande mera inåtvänd, men annars både och. Så jag kollade på internet för att
Efter att ha grubblat på det förra, kontroversiella ordet fortsätter jag med ett ord som börjar likadant. Jag funderade på om man kan förfördela någon, eller om man bara kan känna sig förfördelad. Jag tänkte att det är sällan, om ens någonsin, jag läst ordet i betydelsen: ”nu ska jag ge en åtskilligt mindre bit
Har man inte av naturen varit en grubblare, som jag, så blir man det när man börjar syssla med olika filosofiska frågor via sina studier och sitt jobb. Eller så är det därför man väljer en sån bana, för att det liksom ligger i ens natur att grubbla och ifrågasätta allt rimligt och orimligt. Nu
Typ. Klockan är förvisso redan 12.35, men här sitter jag, förkyld och dan, kvar vid köksbordet med det som ska föreställa morgonkaffe. Jag steg upp vid 10-tiden, men har en tendens att dra ut på frukosten om jag har tid. Hoppas förkylningen inte blir långvarig. Den satte fart på fredag eftermiddag, och har förändrats så
…vem knaprar på mitt lilla hus? har jag för mig att häxan sa i någon variant av sagan om Hans och Greta. (Är det en råtta eller en mus? och då svarade barnen något i stil med ”nej, det är bara vindens sus” där de stod och tuggade och åt upp häxans hus allt vad
knaperi, knaperi knus Läs mer »
…var det jag skulle skriva om, jo. Jag tror att jag var i övre tonåren när jag för första gången fick höra ”du är alltid så positiv”, då sagt som en komplimang eller åtminstone på ett uppskattande sätt. Jag minns att jag blev överraskad, och tänkte efter, och kunde konstatera att jo, det är jag
…är du då? brukade äldre människor fråga då jag var liten. Och man kunde tycka att frågan var lite fånig, men svarade snällt vad föräldrarna hette. Jag tyckte också att det kändes en smula roande då jag kom så långt i livet att jag blev bekant med nya människor vars föräldrar jag kände, eller då
Bambi har utlyst en tävling på sin blogg, och jag tänkte tappert göra ett försök att delta, som omväxling till att skriva om dygder och sånt. (Jag återkommer nog bl.a. till det positiva tänkandet nån dag.) För att delta ska man 1. Blogga om tävlingen, och skriv ett inlägg om hur du helst skulle spendera
Att ha ambitioner i livet är nog viktigt. Att formulera mål, och ha någonting att se fram emot, att jobba för. Som så mycket annat kan ambitionerna förstås slå fel, eller sättas för högt. Eller för lågt, om man får tro Mr Gyllene medelväg, alltså Aristoteles. Enligt Aristoteles är nämligen ambition i likhet med besinning
