Min stackars blogg har verkligen varit försummad en längre tid. Kanske jag ändå kan få ihop åtminstone en årslista som gäller det gångna året? För flera år sen var bloggandet väldigt viktigt för mig. Jag har alltid tyckt om att uttrycka mig i skrift, och bloggen erbjöd en möjlighet att skriva fritt från hjärtat, utan […]
…hoppas jag. Att slå ihop min privata blogg med min företagsblogg ledde visst till en viss skrivkramp. Inte för att jag var överdrivet flitig medan jag hade två bloggar heller. Nu funderar jag på hur mycket jag kan vara personlig i bloggen, om jag ska vara professionell? Och hur mycket ska jag fokusera på att
Fortsättning följer… Läs mer »
…kan det bli en toscakaka. Med viss möda och en hel del uppfinningsrikedom. Resultatet blev oväntat gott. Konsistensen lite mer som toscapaj, om man kan tänka sig en sådan. I sann marthaanda ville jag minska matsvinnet, och baka något som innehöll en burk gräddfil, för att bli av med en sådan vars bäst före-datum passerat
när man tager vad man haver… Läs mer »
Så var det slut på fotoutmaningen. Nu ”får” jag börja skriva vanliga blogginlägg igen 🙂 Varpå jag plockade fram mitt lilla häfte med tänkbara rubriker eller teman för inlägg. Som jag inte skrivit i på länge. Det första jag ser heter ”att flytta till eller flytta ifrån”. Intressant. Nu är det så länge sen jag
Åtminstone med lite god fantasi. Utsikten från fönstret i mitt arbetsrum. Ett fönster som inte vetter ut-ut, utan bara ut mot den s.k. foajén. Ändå finns det persienner i fönstret. Trots att varken sol eller måne kommer åt att lysa på mig. Är det månne tänkt att jag ska kunna skydda mig mot insyn, ifall
Ooops, så det kan gå. Jag glömde skriva något blogginlägg dag 10, dvs. i förrgår. Jag kom på det när jag redan gått och lagt mig, och så viktigt är varken fotoutmaning eller blogg100 att jag skulle ha stigit upp och satt på datorn. (Blogga med mobilen är alldeles för påtot, det vill jag inte göra.)
Eller ”ur hundperspektiv”. Den Stora Vakthundens favoritplats. Här står hon, en stor del av dagen, med sitt självpåtagna uppdrag att inte släppa en j*vel över bron. Ve den som vågar vara ute och promenera, i synnerhet om vederbörande är en hund eller en katt. Ve den som stannar vid postlådorna för att ta en pratstund
från en låg (syn)vinkel Läs mer »
Det här inlägget kom till tack vare det första #kuggeskriver-inspirationsbrevet. Michaela vill inspirera andra till att ge sig själva tillstånd att skapa något. Jag gillar ju att skriva, och är inte ens särskilt självkritisk när det gäller bloggen (”det är ju bara på skoj, för nöjes skull, inte på riktigt”) så nu drar jag till med en
Inspirerad bl.a. av Daniela har jag funderat på det här med att inte känna sig riktigt som ”alla andra”. Det är förvisso inte första gången jag tänkt på det, men ändå… Jag minns en gång för många år sen, då jag var programledare under något… möte, samkväm… minns inte vad det kallades, men det var i
När jag gick i Värdinneskolan, en saligen avsomnad skola vid likaledes avsomnade Korsholms Lantbruksskolor, lärde vi oss bl.a. att tvätta kläder. Jag minns tyvärr inte vad vår tvättlärare hette i efternamn, men om jag minns rätt så hette hon Jenny och var från Petalax. Hon lärde oss många bra saker, även om jag, som är
